Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Ett nattligt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prairievargarne, hvilka, fastän fruktansvärda nog då
de anfalla något stackars rådjur eller en sårad buffel,
äro rädda för allt som har utseende af en menniska,
och luffa bort, så snart de tro sig blifva anfallna.
Detta händer likväl sällan, ty prairiejägaren bryr sig
icke om att kosta på dem en kula. Ofta följa de
jägaren och sätta sig omkring hans läger, utan att
blifva störda, fastän de äro inom skotthåll.
Prairievargarne äro mycket mindre än något
annat slags vargar, som finnes i Amerika. De äro icke
mycket större än gräfsvinshundar, och fullkomligt
lika sluga som räfven. De kunna knappt fångas på
något sätt, fastän de lätt kunna jagas och dödas med
hästar och hundar. De hafva en dunkelt rödaktig
hud, spräcklig af hvita hår.
Detta är deras vanliga färg, fastän af dessa
vargar, liksom af andra djur, finnas varieteter. De
hafva tjocka, buskaktiga svansar, svarta vid ändarne
och långa som en tredjedel af kroppen. Bland
prairieindianerna finner man hundar som likna dem,
och hvilka utan tvifvel äro ättlingar af samma slägte.
I alla trakter mellan Mississippi och Stilla hafvet
samt söderut åt Mexiko påträffar man dessa vargar.
De jagas i skaror likt schakalerna, och öfverfalla
rådjur, bufflar eller hvilka andra djur som de tro
sig rå på. De våga icke anfalla en buffelhjord, men
följa alltid i flockar efter en sådan och vänta till
dess någon skiljer sig derifrån, till exempel en ung
kalf eller kanhända en utlefvad gammal buffel,
hvilken de öfverfalla och slita i stycken. De följa alla
slags jägare och resande, taga i besittning deras
lägerställen, i samma ögonblick de blifva öfvergifna,
och uppäta hvarje ätbar smula, som möjligen blifvit
qvarlemnad. De smyga sig äfven under natten in
i lägret och tillegna sig den mat jägaren ämnat åt
sig till frukost följande morgon. Detta leder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>