Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Antiloperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ordna sina saker, som under de föregående
dagarnes brådska kommit mycket i olag. Sysselsatta
dermed, kastade de stundom sina blickar öfver
prairien; men några bufflar syntes icke till. De sökte
dem icke heller med allvar, emedan de hade
beslutat att stanna en dag eller två der de voro, tills
deras kreatur skulle blifva fullkomligt uthvilade och
i stånd till nya ansträngningar. Hästarne och
Jeanette befunno sig likaså väl, som deras herrar. Der
fanns tillräckligt med »gramagräs», som växte
utmed bäckens kanter, och detta jemte vattnet var allt
hvad som behöfdes, för att göra kreaturen nöjda och
lyckliga. Jeanette tycktes vara glad öfver att hon
icke längre behöfde gå i mörka skogar, der hon nära
nog blifvit sliten i stycken af pantrar och javalies.
Före aftonen hade gossarne slutat alla de små
förrättningar, hvarmed de varit sysselsatta. Deras
sadlar, tyglar och lassos voro ordentligt lagade och
upphängda på klipporna. Deras bössor voro
rengjorda, Hästarne hade också blifvit tvättade vid
källan och Jeanettes ben hade fått en ny
insmörjning af björnistret, så att om någonsin denna
berömda vara framkallat hårväxt på något, så var det
troligt att den skulle göra det på Jeanette.
Sedan de slutat alla dessa bestyr, satte sig de
unga jägarne på tre stora stenar nära källan och
samtalade om de förflutna händelserna, samt om sina
framtida utsigter. Det hufvudsakliga ämnet
utgjordes naturligtvis af bufflarne, målet för deras färd.
De tänkte på sin gode, gamle fader och det nöje han
skulle hafva af att höra berättelsen om deras
äfventyr, då de en gång komme tillbaka. Hugot
bortglömdes icke heller, och François skrattade vid
minnet af de många puts, han tid efter annan spelat den
gamle korporalen.
Medan de sålunda suto och pratade, fästades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
