Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick jag se henne komma bärande en stor, tung
vattenkruka och erbjöd mig att hjälpa.
Karlarna i Spanien anse vattenbärandet för en skam
och låta kvinnorna sköta den saken. Sedan
gick jag till samma ställe, hvar gång jag var i
land, och träffade henne alltid där."
Hedda stod och såg på honom. Det föreföll,
som om han haft svårt att finna ord för hvad
han ville säga, lik en som sällan meddelar sig
med andra. Men hon var så nyfiken och rädd
för att han skulle upphöra, innan hon fått höra
historien till slut, att hon skyndsamt frågade,
när han ett ögonblick tystnade:
„Gick ni ofta i land?"
„Ja, mest alla dagar." — Han småskrattade
med knipslug min såsom åt en för hela världen
uppenbar hemlighet. — „Vår kapten hade gått
och blifvit öfver ögon och öron kär i en vacker
och stolt spanjorska. Därför skulle han jämnt i
land och jag kommenderades att ro honom."
„Nå, det var ni naturligtvis glad öfver, ni var
ju också kär", gäckades Hedda.
„Ja", medgaf han. „Jag kunde ha burit henne
på mina händer och arbetat för henne, så att
hon aldrig mer behöft bära den tunga
vattenkrukan. En gång föreslog jag henne att fly
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
