Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resan utplundrad af vikingar, och då han efter många
faror och svårigheter äntligen hunnit fram till Birka,
som numera ej finnes till, men som då var en betydande
stad, blef han vänligt mottagen af konungen, hvilken
hette Björn. Dennes rådgifvare och gode vän Herigar
eller Herger var en bland de förste, som mottogo det
heliga dopet, och hans föredöme följdes af många. Sedan
Ansgar återvändt till Tyskland, utbröto förföljelser emot
de kristna, och det varade länge, innan kristne prester
ville besöka Sverige. Slutligen företog Ansgar själf
en ny resa till Birka, men fann der konungen och en
mängd af folket fångna i hedniska villfarelser.
Emellertid lyckades han vinna konungen på sin sida, och på
ett ting beslöts, att kristendomen skulle fritt få
förkunnas i landet, att kyrkor skulle få byggas,
sakramenterna utdelas, och hvem, som ville, utan tvång få
bekänna sig till kristen tro. Såsom ett bevis på Ansgars
innerliga medlidsamhet och fromhet anföres i hans
lefnadsbeskrifning, huruledes han friköpte många kristna
fångar i Sverige, och bland dem sonen till en fattig
enka, och förde honom med sig till fäderneslandet, der
han med glädjetårar lemnade honom åter till den
tacksamt rörda modren. — Ansgar afled, såsom biskop i
Bremen, år 865. Tusen år derefter restes en
minnesvård öfver honom på Björkö i Mälaren, der Birka
fordom låg.
10. Olof Skötkonung döpt.
Kristendomens inflytande. Ehuru en svensk konung, Olof
Skötkonung, så kallad derföre att han hyllades till
konung, då han ännu såsom spädt barn bars i sin moders
sköte, blef döpt omkring år 1000, dröjde det ganska
länge, innan kristendomen fick någon större utbredning
i landet, och den tro, som predikades, var ej vår
Frälsares rena lära, utan uppblandad med många menskliga
tillsatser och villfarelser. Icke desto mindre skingrades
småningom det hedniska mörkret för det nya ljuset.
Eör den, som tagit dopet, var ej längre vikingens yrke
tillåtet. Han fick ej, såsom förut var brukligt, uppfylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
