Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11. Gustaf II Adolf i Tyskland.
Midsommardagen landsteg han med sin här på tysk jord. Han
knäföll och tackade Gud, som beskyddat honom och hans
här samt bad om Guds fortfarande bistånd. Genast
dref han de käjserliga trupperna ur Pommern, men då
han ville skynda framåt för att rädda den protestantiska
staden Magdeburg, som belägrades af generalerne Tilly
och Pappenheim, vägrade honom kurfursten Johan
Georg af Saxen att tåga genom sitt land. Medan de
ännu underhandlade, kom sorgebudet om Magdeburgs
förstöring. Magdeburg hade länge varit belägradt af
en öfverlägsen styrka, men dess borgare höllo sig
ståndaktigt, emedan de hoppades på snar undsättning från
Gustaf Adolf. Då han ej kunde komma, skickade han
till kommendanten i Magdeburg den tappre öfverste
Falkenberg, som förklädd till sjöman lyckades smyga
sig igenom fiendens linier. Staden försvarades så kraftigt,
att Tilly redan beslutat upphäfva belägringen. Ännu
en stormning öfvertalade honom dock Pappenheim att
företaga. Då dagen förut de belägrandes eld hade
upphört, och de största kanonerna börjat bortföras, så
trodde Magdeburgs innevånare, att konungen var i
närheten och att Tilly lagade sig till att draga bort.
Klockan 5 på morgonen gingo derföre borgare och
soldater att taga sig en länge saknad hvila. Murar och
torn voro således illa bevakade, då stormningen
plötsligen började vid 7-tiden. De förskräckte borgarne
hade gripit till vapen och, med Falkenberg i spetsen,
kastat sig emot den inträngande fienden. Falkenberg
blef genast i början sträckt till marken af en kula.
På gatorna och i husen uppstod en förtviflad kamp.
De vilde vallonerne och de ännu vildare kroaterne rasade
mot alla, som kommo i deras väg. Yärnlöse gubbar
mördades, barn kastades i lågorna eller genomstungos
vid modrens bröst. Tjugo unga flickor, som förföljdes
af soldaterna, omfamnade hvarandra och störtade sig
tillsammans i floden Elbe, andra kastade sig i de
brinnande husens lågor. Eemtiotre kvinnor, som samlat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
