Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars syfte var att antingen dela Sveriges besittningar
eller ock vidmakthålla splittringen mellan partierna,
som förhindrade vårt land att vinna en för dess grannar
vådlig styrka.
Adolf Fredrik afied 1771, uppriktigt sörjd af sina
undersåtar, hvilkas hjärtan han vunnit genom sin
godsinthet och sitt vänliga, anspråkslösa väsen.
Hans son och efterträdare
Gustaf III (1771—1792)
hade redan såsom barn ådagalagt en ovanlig
förställ-ningskonst och en öfverdrifven smak för prål och
teatraliska föreställningar. Dessa egenskaper utvecklade
sig ännu mera hos honom, då han blef äldre. Men å
andra sidan hade han äfven förtjänster, som öfverskylde
dessa fel, nämligen en varm kärlek till fosterlandet,
dess ära och dess stora minnen. Yid hans tillträde till
regeringen hade det herskande partiet stält landet i ett
nesligt beroende af Ryssland, en svår hungersnöd rådde,
och det allmänna missnöjet var stort. Många funnos,
som önskade, att konungen skulle hafva mera makt för
att kunna stäfja partiernas själfrådighet. Af denna
sinnesstämning begagnade sig konungen och verkstälde
en revolution.
27. Efter vaktparaden den 19 Augusti 1772
inkallades gardets officerare och underofficerare i den så
kallade rapportsalen å kungliga slottet; dörrarne stängdes
och konungen förklarade, att han mot adelns mångvälde
ville vädja till sitt trogna lifgardes hjälp; att hans enda
uppsåt var att återställa lugn i fäderneslandet genom
att undertrycka själfsvåldet och förhjälpa riket till en
lagbunden ordning; att han alldeles icke önskade något
envälde, utan ansåg för sin största ära att vara den
förste medborgaren i ett fritt folk. Då han för sig vunnit
de närvarande, gick han ut till det på borggården
upp-stälda manskapet, som äfven svor att följa sin konung.
Riksråden och en del af riksdagsmännen arresterades,
borgerskapet lofvade trohet, och kl. 12 middagen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
