Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
undan, och man gick dår och gladdes åt den tiden, då
åkerfålt og hyddor skulle ligga trygga och skyddade
bakom vallen. På samma gång föreföll det folket otro-
ligt, att det stora hafvet skulle låta sig utestångas. »Det
år ej troligt, att det låter lågsa på sig ett sådant bet-
sel utan att göra motstånd<, sade de.
Fram emot middagstiden, då vallen började se
rått betydlig ut, kom en liten hund springande fram
till arbetarna. Ingen kånde honom eller visste hvem
han tillhörde, han kom från hafsidan, dår ingen bodde.
Det var ett lekfullt djur, lustigare ån någon hund de
ånnu sett och det roade arbetarna mycket att leka
med honom. Tusen konster kunde han, och det var
stor glådje på vallen, sedan han kommit. Det kan
dock vara, att han förströdde arbetsfolket så, att de,
då kvållen kom, ej hade hunnit så mycket, som de
bort. Under natten kom hafvet och sköljde bort
allt deras verk. Det fanns ej en videkorg, ej en jord-
torfva kvar på vallen, då morgonen kom.
Men byfolket började arbetet på nytt. Framemot
middagstiden, då vallen åter började resa sig, kom
hunden och lekte med dem och på natten kom hafvet
och förstörde vallen.
På alldeles samma sått gick det den tredje och
fjårde dagen.
Men den femte dagen togo arbetarna fatt på den
svarta hunden, då han kom springande för att leka
med dem. De kastade honom ned mellan skans-
korgarne, vråkte sand öfver honom och begrofvo honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
