Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Fredagen den 25 januari 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske å närmaste postanstalt. — Bidrag frän alla områden för qvinlig I P\ I I M användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör | U U |\| angifvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas
eländet! Det är ju tillräckligt att säga
farbror, att hvarken Anna eller jag kunna sticka
en strumpa, klippa till ett linneplagg af hvad
slag det vara må, ej kunna sy — jo nu ha
vi ju båda lärt oss att sy franska snörlif.»
»Ändå något.’» doktorn smålog åt hennes
häftighet. »Ser du, här ute i bygderna finnes
ett stort antal flickor — döttrar till bönder,
torpare och dagkarlar — som alla, flickorna
menar jag, äro lika hjelplösa, då de slutat
skolgång och konfirmation. Svägerskan, din
mor, är en praktisk menniska, skicklig i
många qvinnoslöjder, det vet jag. Kunde ej
ni tre flytta hit; jag skall skaffa bostad och
betala första årets hyra — flytta hit och lära
landtboflickorna något nyttigt. — Ja, låt nu
korsetteländet hvila i fred! Det kan väl ej
vara omöjligt, att icke arbetet på dem öfvat
upp någon färdighet, och då din mor förr i
verlden sydde både sina och dina klädningar
så måste du väl kunna lära den konsten af
henne. Men, det ber jag! — inga frökenvanor
få inympas här ute! Vi behöfva dugliga,
upplysta, rättsinnade qvinnor i Sverge; damer
har landet ej råd att fostra. Nå, tycker du
om förslaget, så skall jag nog få din mor
på vår sida.»
i>Om jag tycker om det! Käre, snälle
farbror, när jag nu fått hopp om ett verkligt
godt arbetsfält, så skall jag leta och gräfva
i alla mina tankegömmor, kanske jag ändå
vet något, kan en smula, som duger till mera
än blott läsas upp på en examen. — Och,
farbror, hvad jag ej nu kan, det lär jag mig
så småningom, ty nu känner jag mig vara i
rätta spår.»
»Godt, men du får ej elda på så, att
ångau ej räcker] mer än de första milen på
vägen! Här gäller framför allt tålamod och
ihärdighet, ty vi ha, utom mycket annat, din
mors fördomar att besegra. Du får
nödvändigt vara den styrande i fråga om flickornas
undervisning, men på samma gång ej glömma,
att du har mycket att lära af din mor.
Tror du dig kunna med kärlek och förstånd
finnna dig i en dylik ställning?»
»Ja, med Guds hjelp!»
»Godt, i Guds namn flytta ni då hit i
oktober.»
En bal för kungen.
Kåseri af —er.
M®let var iugen vanlig bal! Nej, den hade
föregåtts af ofantligt många funderingar,
af tusende besvär och mycken myrkrypniDg
i hundratals hjernor. Det var Stockholms
stad, som ville slå på stort för att fira
konungens 60:de födelsedag, och då måste det ju
också ske på ett i allo värdigt och lysande
sätt.
Ack, mina damer, ja, jag menar nu icke de
unga, som nu likt små vackri fjärilar flyga
från bal till bal och fladdra öfver bonade golf,
utan de till mognare ålder komna — med ett
ord, mammorna — minnens I de gamla
börsbalerna nyårsdagen, gifna af Stockholms
borgerskap? Det var äfven då bråk och ifver,
besvär och bekymmer för att få allt i
orening till den stora dagen, då det ju kunde
hända, att en af prinsarne,’ ja, hvarför icke
just vår nuvarande kung, bjöd upp till en
munter polska. Men hvad var det emot nu!
Pretentionerna äro nu för tiden mycket större än
förr. Den enkla, hvita klädningen är förbytt
i siden och den friska rosen i kalla juveler.
Men låt oss följa med vår tid och taga den
som den är.
Tillrustningar, sade jag. Jo, det vill jag
lofva, och de taga sin början tidigt.
Manu-fakturhandlarne visste, hvad som var att vänta
och hade väl försett sig redan före jul, och
strax efter började de unga damerna sin rond
for att utvälja det vackraste, det luftigaste,
det smakfullaste af allt som fans att bjuda på
till en baldrägt riktigt comme-il-faut. Det
dugde heller icke att dröja länge, innan man
vände sig till syateliererna och storsömmerskorna,
för att försäkra sig om deras biträde, ty vid
dylika tillfällen som det ifrågavarande är det
de som hafva makten.
— Bästa fröken Lundin, jag måste ha en
balklädning till börsbalen . . .
— Åh, min friherrinna, jag känner mig
förtviflad, jag är alldeles öfverlupen . . .
— Men ändå . . . det är iu alldeles
nödvändigt!
Och slutligen gaf fröken Lundin med sig,
och detsamma gjorde herr Tunborg och de
andra stora klädartisterna för dem som vände
sig åt de hållen, och nu började de hemliga
rådslagen, alla utlandets modejournaler
genom-gingos och Skandinavisk Modetidning
studerades, tills man ändtligen kom till målet — en
faststäld modell.
Sedan kom naturligtvis profningstiden,
hvilken för damerna nog eger sina hehag, ty det
är ju ett obeskrifligt nöje att se, huru
mönsterverket framskrider steg för steg och med vändt
öga pröfva den slutliga effekten. Nå, det der
är nu hemligheter, som damerna aldrig låtsa
om, men en stygg karl kan alltid litet smått
gissa sig fram.
Emellertid sprungo dagarne fort, och innan
vi visste ordet af, stodo vi vid sjelfva
baldagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
