Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Fredagen den 8 mars 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet. För hvarje 5-tal
abonnenter, som samlas, och för hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af
Idun, erhålles c<t gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken aconne
mentet räcker. Äro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera
spring hit och dit, så många hviskningar
mellan frun och tjenarne eller de vuxna
döttrarna och så många förlägna miner, att
hvarken värden eller gästerna kunna vara glada.
Många inbilla sig, att man ej kan tillegna
sig lugn och besinning, när man ej af
naturen är utrustad med dessa egenskaper, men
erfarenheten har öfverbevisat mången, att man
genom en stark vilja och ständig öfning
småningom kan lära sig sjelfbehärskning.
Sofia.
"^HL
Om dukning af bord.
^P|^jj|odet har förstått att omätligt utvidga
t*’ ’i, sitt rike; dess makt sträcker sig vida
längre än ens dess mest lydiga undersåtar
tvekas fatta. Det utöfvar sitt inflytande icke
blott på vår klädedrägt, våra boningsrum, vår
literära smak — nej, det går ännu längre i
sitt tyranni och sätter sin stämpel till och
med på den föda vi förtära. Man förtär i
dag helt andra rätter, än man gjorde för
blott ett fjerdedels århundrade tillbaka, och
man fordrar äfven att rätterna skola serveras
på modernt vis. Af festbordets dukning kan
man i viss grad bilda sig ett omdöme om
husmoderns smak; skall man få en god tanke
om denna, så bör bordet icke se öfverlastadt
ut. Den enkelhet, som nu gör sig gällande
i alla riktningar, har äfven här vid lag
fängslat vårt sinne; vi sakna den ogerna i ett
främmande hem, än mindre i vårt eget.
De vigtigaste förändringar på detta område
komma alltid från London. Engelsmannen
älskar sitt »home*; han är städse betänkt på,
hur han skall inrätta detta på det mest
trefliga och komfortabla sätt. Derför egnar han
äfven stor uppmärksamhet åt det bord, vid
hvilket han och hans gäster skola taga plats.
I London var det ock först som det
sympatiska kommandoropet: »bort med allt
onödigt» ljöd — och andra länders fruar hörde
ropet och lydde det med nöje. Den bästa
prydnaden för ett festbord utgöres af friska
blommor, hvilka aldrig kunna utträngas. Man
sätter antingen en väldig blomsterskål, fyld
med doftande blommor, midt på bordet, eller
också fördelar man blommorna i flere högt
bundna buketter och sätter dem i några
mindre vaser. Ett vackert och billigt, om ock
icke alldeles nytt mode är användningen af
kristallkorgar eller kristallsurtuter med
rännlik urhålkning. Denna fyller man med jord
och sår korn deri; efter tre eller fyra dagars
förlopp uppspirar en vacker grönska, i
hvilken man då sticker in friska blommor. Först
bör man dock klippa gräset jemt. Det allra
nyaste modet är att fylla helt små, låga vaser
med blommor och ordna dem i arabesker
innanför tallriksraden. Detta utgör en
ersättning för det mindre praktiska bruket att
omgifva hela bordet med blomsterguirlander,
hvilka inom en kort stund förvissna.
Samtidigt med sådana långa guirlander försvunno
äfven alla småkransar kring tallrikar och
ka-rafflner. De små knapphålsbuketterna
deremot, som instickas i servetterna, trotsa alla
modets vexlingar. At damerna föredrager
man ibland att af blommorna binda en liten
krans, som får tjenstgöra såsom servettring
och derefter får del af den afundsvärda lotten
att hvila på en mjuk, hvit qvinnoarm
bredvid en juvelströdd guldring för att der
förvissna.
Stilen i sjelfva matsalens möblering har
intet inflytande på bordets dukning; är mat-
salen i gammal svensk eller gammal fransk
stil-, så kan man dock godt duka bordet i
den moderna engelska stilen. Yid bordets
dukning bör husmodem först och främst vara
betänkt på, att hon icke egenmäktigt
inskränker sina gästers personliga frihet. Yid
hof-middagar beräknar man 50 cm. bordsrum
för hvarje person, oeh detta mått borde öfver
allt iakttagas. Festligast ser bordet ut, när
det är i hästskoform; det blir då äfven
mycket rymligare. De vanliga fyrkantiga borden
äro deremot mera »gemytliga».
Hvad beträffar menyerna, som ju alltid
höra till vid de stora middagarna, så finnes
deraf en mängd nätta exemplar. Menyn skall
alltid vara utförd i stil med det kort, som
anvisar platsen; någon viss storlek är icke
bestämd, dock håller man sig helst till
måttliga dimensioner. I aristokratiska hus går
man efter ett bestämdt system och pryder
menyerna blott med slägtvapnet i hvitt
högtryck, ibland äfven kulört. Kartongen är
hvit eller crémefärgad med förgylda kanter.
För herrmiddagar gifves det allehanda nytt
i denna väg: menyer med kråsnålar i
emalj-imitation, med stockholmsvyer i litografi eller
aqvarellmålning, eller ock med ett qvinligt
porträttgalleri. För damernas räkning har
man kommit på en ny idé, lika förträfflig
som originel; det är menyer, som angifva,
icke blott hvilka rätter, som skola serveras
till middagen, utan äfven huru dessa rätter
tillagas. Till bröllopsmiddagar prydas
menyerna af myrtenbuketter, vid silfverbröllop af
sädesax i silfver och vid dopmiddagar af
illustrationer till den bekanta storksagan.
Till ett festligt smyekadt bord höra
ovilkorligen prydligt brutna servetter; i denna
väg gifves en mängd allmänt kända
variationer. Den hvita bordduken, som skall hänga
ned 1/t m. på sidorna om bordet, bör, innan
den lägges på, brytas, så att ett stort kors
af krusveck uppstår tvärs öfver hela duken.
Kuverterna ordnas på ett afstånd af 50 cm.
från hvar andra och bestå af en flat och en
djup tallrik; i denna ställes servetten, hvari,
förutom blombuketten, äfven brödet instickes, •
om brytningen på servetten det tillåter. Tvänne
omgångar, en större oeh en mindre, af knif,
gaffel oeh sked lägges på hvardera sidan om
tallriken. Till hvarje kuvert hör vanligen
fem glas: ett ölglas i midten, så ett glas för
champagnen, ett för rödvin, ett för fiskvin
och ett för vatten. I Paris har man
bannlyst alla glas från bordet. De ställas fram
och tagas bort på samma sätt som
tallrikarna, allt efter som de behöfvas. Midt
emellan hvaije kuvert placeras ett salt- och
ett pepparkar.
Fruktskålarna kan man efter behag placera
antingen på stora bordet eller ock på ett litet
sidobord. Menykorten ställas mot saltkaren,
eller om hvaije gäst skall hafva sin meny,
emot glaset, bredvid platsanvisningskortet.
Bordlöpare användas blott vid goutéer, då
allt slags kulört och broderadt duktyg
kommer till heders. Vid middagar och supéer
passar endast det bländande hvita
damastduktyget.
Ett särdeles originelt bruk, likaledes
engelskt, är, att så väl vid middagar som supéer
midt öfver bordet lägga en lång, bred
plysch-remsa, hvarpå några brinnande lampor ställas.
Detta gifver åt bordet en särdeles inbjudande
anblick.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Det första mötet.
^^vad jag minnes väl den dagen, då jag först min
^äjä» älskling säg !
Uti skuggan af en hängbjörk, trött oeh sömnig, just
jag låg, _
och en gammal bok jag läste, halft mekaniskt om
och om-,
när med lätta steg en flicka mot min gömda löfsal kom.
Ur min dvala väckt, jag fäste på den främmande en
blick,
medan häpen och förlägen dennavraskt förbi mig gick.
Kort var stunden, kort, men. likväl mera lärorik den
var
för betraktarn, än de varit alla hans förflutna dar.
Smärt var flickan såsom vidjan, smidig som en antilop,
skälmen satt i ögats stråle och i kindens läcka grop,
öfver skuldrorna och ryggen fritt det ljusa håret flöt,
och en knippa skogsvioler sig mot hvita halsen bröt.
Be’n hon borta var och syntes der på vägen icke mer,
men en outsäglig längtan i mitt bröst sig sänkte ner,
och mig tycktes som om något innerst i mitt hjerta
smalt,
som min hela lefnadsriktning plötsligt tagit ny gestalt.
Om jag sörjde, om jag gladdes, jag ännu det ickc vet,
glädje bylte plats för vemod oeh för vemod sorgsenhet,
men jag kände i minuten, att den flickan måste bli
målet för min lefnads sträfvan, för min andes
drömmeri.
Allt se’n dess är hon min lycka, hon min sällhet och
min fröjd;
är hon i min närhet endast, är jag med allt annat
nöjd.
Och hvad godt jag kunnat verka, henne tackar jag
derför,
ty hon följer mig för evigt i hvad ädelt än jag gör.
Hon, ja hon, ty hennes minne är den ledtråd, som
jag ser
skymta för mitt inre öga, när jag handlar, när jay
ber.
När jag diktar, när jag tänker, står hon för mig lika
skön,
som den gången hon mig mötte uncler hängbjörk dun-
Ingen guldring har oss bägge med sitt ljufva tvång
■ förent,
inga armars kärleksbojor, lindade kring vännen lent.
Ingen kyss pä hennes läppar har jag nånsin tryckt
ännu,
af de hårda öden skildes från hvarandra snart vi tu.
Men ej verldens magt kan slita henne ur min fantasi,
i desss tysta drömverld skall hon intill lifvets slut
förbli.
Inom mig och kring mig verkar hon beständigt mera
nytt,
fast än hon ju längesedan har ifrån min sida flytt.
JV". II.
Husmödrar emellan.
Tvänne svar till »Betty».
*}H^om undertecknad under nio års tid befunnit
sig i liknande omständigheter med dem,
som »Betty, ung husmor», i n:r 7 omnämner, att
nämligen med tillhjelp af blott en tjensteflicka
sköta ett hushåll, bestående af tre fullvuxna
personer och ett litet barn samt 4—5 rum, så må
gerna de länge sedan flydda årens erfarenhet komma
någon ung medsyster till råd och hjelp.
Hvad som framför allt bör iakttagas under
dylika, liksom i öfrigt under alla, förhållanden, är
punktlighet och ordning. Allting, måltider så väl
som andra sysslor, bör ske på bestämda tider.
Efter klockslag kunna äfven ett litet barns
mat-och softider ordnas, de sistnämda böra om
qväl-larna aldrig inträda senare än kl. 6 à 7. Genom
denna enkla åtgärd vinnes icke blott en väl
behöflig ledighet för modren, utan barnet mår i alla
afseenden väl deraf.
En annan, icke mindre vigtig sak för en
husmoder är att vare uppe i god tid om morgonen
för att redan då anordna dagens angelägenheter.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
