Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 7 oktober 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 ÎDUN 227
Eu sak emellertid vore det dålig ekonomi
att köpa billigt, och det är själfva ståltråds-
ställningen. För det första är formen smak-
lös hos de billigare ställningarna, dessutom äro
de föga solida. En god ställning håller där-
emot länge och väl, och när skärmen slites
och smutsas, kan den förses med nytt öfver-
drag. Afven är eldsäkerheten större vid de
bättre ställningarna, då dessa göras med större
öppning för glaset och denna ofta dessutom
omgifves med ett stycke messingsbleck eller
glimmer, som hindrar antändning.
Färgen bör alltid vara ljus. Man får nog
visserligen se mörkröda skärmar med svarta
spetsar, men den röda färgen är också den
enda, som tål att användas mörk. Emellertid
stjäl den allt för mycket ljus och gör på mån-
gen ett högst obehagligt intryck, hvarför man
gör obetingadt bäst i att välja andra och för
ögonen mindre tröttande nyanser. Och man
har ju tillräckligt att välja mellan! Där fin-
nas de blå och ljusgröna, rosa, guldrödt, majs-
gult. Ljuset blir gärna något kallt genom
blått och grönt — ungefär som månsken,
hvarför detta passar utmärkt i sofrum, under
det att det ej tar sig riktigt bra ut i andra
rum, med mindre än att de äro starkt upplysta.
Detta är däremot ei fallet med de varma,
gulröda färgtonerna.
Mycket modern är pagodformen. Från den
ring, som omsluter lampglasets öfre ända, ut-
löpa med lika mellanrum 6 horisontala, om-
kring 25 cm. långa spröten, hvilkas ändar för-
bindas med nästan halfcirkelformade, nedåt
böjda stycken metalltråd. Det uppstår således
en dal eller sänkning mellan hvarje par af
strålspröten. På undersidan beklädes ställnin-
gen med satin, medan man ofvanpå kläder
med tarlatan, som fastsys på hvart af de sex
buktiga partierna i räta veck, alltså mellan
ringen om glaset och bågen, som förenar sprö-
tenas ändar. Härtill åtgå sex stycken, 25 cm.
långa och 80 cm. breda, i allt omkring 2 me-
ter tarlatan. Därpå anbringas kappan, som
äfven kan göras af satin, 20 cm. hög med 1^
cm. upp öfver kanten. Den påsys i veck.
När den göres af tunn silkestaft, beräknar man
omkring 5 meters längd för det hela. Till
sist döljes kappan af en rynkad spets af sam-
ma bredd, som sys så, att en liten kant fal-
ler ned och döljer sömmen. Vid ringen om
glaset anbringas ock en rynkad spets, som
står några cm. upp öfver skärmen. Om spet-
sen knytes en rosett af band i skärmens fär-
ger. Af spetsar åtgå alltsomalls 8 meter, af
band 1 meter.
Och nu komma vi till kapitlet om lampor-
nas behandling. Mången husmor anser detta
så viktigt, att hon själf putsar och håller dem
i stånd. För dessa, som ha öfning i saken,
kunna dessa råd ha föga betydelse. Men vi
ta nog ej fel, om vi påstå, att många af våra
unga damer, som afton efter afton förarga sig
öfver den dåligt lysande lampan, kunna ha
nytta af dem.
Till lampornas rengöring bör man ha en ask,
som innehåller två lappar, en för glaset och
en för lampan, lampborste och en sax, som,
likt de gamla ljussaxarne, har ett rum att
uppfånga nedfallande stycken af veken. Man
börjar med att skrufva af det stycke af me-
kanismen, i hvilket glaset hvilar, och som om-
sluter röret för veken. Detta putsas och torkas,
hvarefter man klipper och putsar veken samt det
inre af det metallrör, hvari den är innesluten.
Härvid kan man begagna en hårnål, som böjes
efter behof. På den sista tiden ser man i handeln
några små billiga och ganska praktiska appa-
rater för vekens putsning. De vridas rundt
omkring och afskära härvid veken samt upp-
samla resterna.
Veken måste klippas mycket jämnt, annars
osar lampan och lyser dåligt. När allt är
putsadt och ordnadt, påhälles fotogenen, som
ej bör nå för högt i oljehuset, då den lätt
sipprar ut, när lampan bäres, och för öfrigt
ljusstyrkan minskas.
Ett lampglas är en bräcklig tingest, men
lyckas man bara bevara det en tid, blir det
gärna af lång varaktighet; somliga påstå, att
detta ock skall vara fallet med glas, som fått
någon slags skavank. Visst är emellertid, att
ett lampglas länge kan göra tjänst, om man
blott är försiktig med det. Fuktighet bör al-
drig få komma vid glaset — hvarken i form
af fuktiga trasor eller fingrar. Det mörka la-
ger, som bildar sig omkring lågan inne i gla-
set, bör alltså aldrig tvättas bort. Detsamma
gäller de hvita fläckar, som uppstå på glaset,
om tändstickor tändas öfver lågan. Man bör
bättre göra till regel att aldrig så tända sina
stickor.
Ett godt putsmedel för lampglas har man i
torr träaska eller fint pulvriserad pimpsten.
Askan strös på en torr lapp, som vecklas om
en liten pinne, med denna gnider man glaset,
tills fläcken försvinner, hvarefter man putsar
med en torr lapp eller lampborsten. I hvar-
dagslag putsas glaset lättast genom att gnidas
med sammanskrynkladt silkespapper eller van-
ligt tidningspapper.
A propos lampborsten, så ha många glas
fått sitt banesår genom dennas skaft af flätad
järntråd. Det kan nog därför löna omaket att
omlinda detta med något tjockt, mjukt tyg.
Minst besvärlig är lampans utvändiga puts-
ning. En lapp är i allmänhet tillräcklig för
att aftorka dammet. Har däremot lampan
stått någon längre tid oanvänd, kräfvas star-
kare medel. Lampor af porslin tvättas med
varmt vatten, hvari man upplöst litet soda,
men man får akta sig för att låta sodan rinna
ned på lampfoten, om denna är af metall, ty
den antar då af sodans inverkan en grågrön
färg.
Lampor af brons eller andra metaller ren-
göras med en borste, doppad i vatten, tillsatt
med salmiaksprit, hvarpå man noga torkar med
en torr lapp. Förgyllda och starkt ornamen-
terade lampor böra torkas med sågspån, som
sedan aflägsnas med en borste.
Mycket vinnes, om lamporna påfyllas om
morgonen, ty de flesta olycksfallen råka dem,
där de slängas hemlösa omkring i ett fönster
eller på en bänk. Därför: låt det vara en
oeftergiflig regel, att lamporna ordnas om
morgonen!
C. B.
Ur notisboken.
En porträttbyst af Fredrika Limnell,
modellerad af professor Börjeson, var utställd på
första höstsamkvämet å damernas »Idun», som ägde
rum förliden lördag. Vid samma tillfälle uppläste
fru Amanda Kerfstedt en af henne författad skiss;
musik utfördes af fruarna Seilholm och Lind samt
fröken E. Posse.
Två silfverbröllop. Att en person får fira
två silfverbröllop torde allt vara ganska ovanligt.
Detta har dock i dagarne inträffat, då provinsiallä-
karen i norra Dalslands distrikt d:r L. B. Blume
firade sitt andra silfverbröllop — naturligtvis inom
ett andra gifte. Doktor Blume är närmare 83 år
gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
