Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 25 november 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 IDUN 1392
Iduns julklappsbasar.
De yngre flickorna i familjen kunna glädja moder
eller tanter med påsar att förvara gryner, mjöl
m. m. uti. Man syr af lärft eller »bollands» van-
liga påsar med en dragsko 3, 4 em. från kanten
och broderar midt på ena sidan initialerna och
på den andra, bvad påsen innehåller, t. ex. Arter,
Risgryn m. m. Vill man, kan man fordra med
röd diagonal det, som står utom dragskon, det
pryder allt litet, men då bör äfven rödt användas
att brodera med. Till en 2 kilos påse tager man
en bit, som är 70 cm. lång och 29 cm. bred.
Finska.
För kyrkan. För personer, hvilka hafva dålig
hörsel, så att de i kyrkan böra hafva plats nära
predikanten, är det mycket behändigt att hafva
en lätt stol, hvilken de kunna taga med sig.
För yngre personer kan en vanlig tältstol passa,
hvartill man då broderar på mörkt linne- eller
ylie-javatyg något vackert mönster, fordrar det
samt pryder det med snören, fransar och toffsar,
om man så vill. För äldre personer äro dessa
stolar obekväma, men då får man ju lätta, behän-
diga stolar med ryggstöd, hvilka äfven kunna slås
ihop och bekvämt bäras med sig. Dem pryder
man på samma sätt som föregående. Sådana stå
att köpa i Gemlabutiken i Stockholm och flerstä-
des. Finska.
Bilderbok ât de små. Gossarne i familjen kunna
under de långa vinteraftnarne roa sig med att
klippa ut taflor och bilder, dels ur vanliga s. k.
bildark, som köpas i bokhandeln, dels ur gamla
böcker och tidskrifter, som sett sina bästa dagar
och därför blifvit kasserade. Dessa urklipp upp-
klistras med limblandadt klister på lika stora
stycken gammalt bomullstyg samt läggas därefter
i press att torka. Tygstyckena häftas samman
till en bok, hvars rygg kantas med ett stycke
starkt tyg. En sådan bok är mycket hållbar och
därtill billig samt äger fördelen, att man själf kan
välja bilder till densamma, som lämpa sig för de
små. (Från småbröderna till Ullan). Ella.
Glashylla att upphänga på väggen. Den består af
3 glasskifvor af olika storlek. Hvarje skifva kan-
tas med ett 8 cm. bredt atlasband på så sätt, att
man i hörnen lägger veck, som stadigt tillsys.
Vid alla fyra hörnen på den största skifvan fast-
sys något smalare band, vid hvilka sedan de båda
andra skifvorna fästas på godtyckligt afstånd från
hvarandra. De fyra banden knytas samman ofvan
hyllan i en rik rosett, bakom hvilken fästes en
ring för upphängning på väggen. Äfven på de
sex hörn, som bilda framsidan, anbringas små
rosetter för att dölja stygnen. Färgen på banden
väljes i öfverensstämmelse med rummets öfriga
dekorering. Denna lilla hylla, prydd med mer
eller mindre dyrbara konstverk och småsaker, ser
finare och lättare ut än en liknande af poleradt
eller öfverklädt trä. Ella.
Paraply- och parasollväska med korsstygnsbroderi.
Erforderligt tyg: 1,55 meter grått linne af 80 cm.
bredd. Väskan består af en dubbel, 85 cm. lång
samt upptill 44 och nedtill 25 cm. bred remsa,
hvarpå en 68 cm. stor kvadrat af tyget fastsys
nedtill i fyra olika breda motveck, hvilka tillstic-
kas i hela sin längd med litser och vidga sig
uppåt. Broderiet sys med rödt och blått gam,
och väskan kantas och garneras med litser samt
upphänges vid litsöglor. Denna väska är synner-
ligen praktisk och bekväm att upphänga på insi-
dan af en garderobdörr. . Isola.
Dockhus af papp. Storleken: ungefär 35 cm. långt.
18 cm. bredt och höjd till takåsen ungefär 30
cm. Materialen: styf papp, hvarå på främsta lång-
sidans midt i »undervåningen» ritas dubbeldörrar
i sneda utskurna ränder och öfverst ett fönster i
dörrarnes bredd med utskurna rutor. Fordras
med kulört silkespapper, som kan oljas litet för
att blifva riktigt genomskinligt. Så höga fönster
i öfver- och undervåningen med långgardiner af
uddarne i ett bukettpapper samt fordrade liksom
dörrarne, men i annan färg. Långsidor och gaflarne
hopsys vid knutarne, och klistras remsor öfver.
Fönsterkarmar: en målad rand om hvarje fönster.
Taket: en hel skifva med vikning till ås. Grund
och gårdsplan i ett stycke af styfvaste papp, lim-
madt och öfversiktadt med sand till gårdsplan. En
källa af spegelglas kan å denna anbringas. I
husets golf göras tvänne stora utskärningar, bvari-
genom man kan insätta tända julgransljus i förut
gjorda »stakar». Skorstenarne hafva hål för luf-
tens skull, äfvenså utskäras »stjärnor» i taket om
så behöfs. En plåt, hängande på insidan taket i
en ståltråd och böjd efter taket, skyddar mot för-
bränning. Karna.
Modern lampa. Jag har nyligen sett en vacker,
originel idé för en modern lampa. I många famil-
jer finns det säkert gamla ostindiska krukor eller
urnor eller ingefärsburkar — mindre eller slörre.
Hos en lamphandlare utväljer man ett lamphus
med glas och tillbehör — lamphuset bör alldeles
passa i urnans hål. Man har då genast, för ringa
värde, en af dessa låga, hemtrefliga lampor. Äfven
en modern majolika- eller porslinsurna kan natur-
ligtvis användas. En skärm af mjukt taft hänges
på ställningen af ståltråd. Vainqueur.
Minneslappar. Man skaffar sig 36 lappar af siden,
ungefär 7 cm. i fyrkant och i så många kulörer
som möjligt. Dessa öfverkastas nält och läggas i
en passande fiten kartong. Ändamålet med dessa
är, att mottagarinnan skall kunna lämna ut lap-
parne tili sina vänner för att få deras namn eller
monogram sydt härpå och sedan af lapparne för-
färdiga sig en lyseduk, soffkudde eller dylikt. Alt
gifvarinnans namn finnes å en lapp är naturligt.
H—na.
Korniscker. Man skaffar sig runda käppar af trä,
så långa som fönstrens bredd, där de skola an-
vändas. Sedan borras hål i båda ändar. I den
ena ändan är meningen, att en pilspets eller rät-
tare en laucettspels och i den andra en piifjäder
skola insättas. Äfven dessa göras af trä. Min
man täljde dessa åt mig, men äfven en vanlig
snickare kan ju anlitas. När man så har träet i
ordning, bestrykes käppen med svart emaljfärg,
och spetsen och fjädern bronseras i guld. Till
mörka gardiner taga de sig mycket bra ut, och
böra då i gardinerna vara messingsringar, hvilka
trädas på käppen, innan den uppsättes.
H—na.
Bordtäcke. Af gamla blekta silkesgaloner kan
fås ett utmärkt vackert tillbehör till bordtäcken
eller lampmattor. Äro galonerna t. ex. blekt röda,
tages fraisefärgad peluche, galonerna eller silkes-
galonerna sättas i kanten eller i enkla mönster
ock sys till med silke i ett par nyanser af pe.
Inchens färg samt med guldtråd. Effekten blir
öfverraskande. Man kan få en bård enkel eller
bred alltefter den tillgång man har på galoner.
Till blekta blå galoner passar husarblått eller
bleu sèvres; till gula galloner vieil or eller oliv
peluche med mycket guld. Vainqueur.
Halmdockor. Aflagda halmhattar fill vinbuteljer
kunna med fördel användas till trefliga dockor.
Armar göras af tyg, som fylles med små klippta
lappar, hufvudet af samma sort, (pm man ej vill
bestå ett billigt porslinshufvud). Ögon, näsa och
mun samt hår sys med ullgarn af kulört ylle eller
bomullsgarn. Kjol behöfs icke. Ett brokigt för-
kläde, hvita vida ärmar, svart lifstycke öfver den
hvita skjortan. Enkel, billig, roande att göra, läm-
par sig balmdockan för julgranen, för större skol-
fester, för små barn etc. Vainqueur.
No’permar. Af grof gul kartonnage klippas per-
mar i samma storlek som nothäftena. Ä den ena
sys med mörkrödt garn och kanter af silfvertråd
ordet »Dansmusik», »Idyller» eller namnet å de
notor, hvilka däri skola förvaras samt en ranka
rundt om. Ä den andra permen endast en ranka.
Till rygg användes röd plysch och till foder i det
hela siden, glanskamrik eller papper. Notorna
inläggas lösa eller fastsys de i ryggen vid något
starkt tyg under plyschen. H—na.
Eldgaffelshandtag, 60 centimeter långt, i genom-
skärning 4—5 cent. bredt. Rundsvarfvadt eller
åttkantigt, ek- eller annat trädslag. Fernissadt
eller betsadt. Fina möbelspik spikas därpå i faso-
ner, stjärnor eller rader — vanliga sadelmakares
s. k. nellikor se äfven trefliga ut (gula nubb).
Vanliga eldgafflar befrias från sin lilla knapp och
skjutas in i det nya skaftet, däri en 5 cm:s ihålig
gång blifvit gjord. Bekvämt och trefligt mode.
Vainqueur.
Prydnader för julskinkan. Till fatet, hvarpå jul-
skinkan skall serveras, sys en duk af hvitt linne.
På denna broderas med röd märktråd figurer t. ex.
en springande gris, eftersatt af en pojke med slakt-
knifven i högsta hugg, kokerskan, hvilken vänder
skinkan i grytan, husmodern då hon skär, för
samt värden, då han låter sig väl smaka. Rundt
om fastsys en virkad spets eller sys languett.
Vidare göras af silfverpapper vindrufsklasar så-
lunda: Man virar ihop runda bollar af bomull,
fäster dem i ändan af en träpinne och omvirar
med papper. Dessa tillika med utuddade blad
ordnas till klasar, hvaraf en fästes någonstans på
skinkan och den andra vid en grof träpinne, af-
sedd att stickas in i den grofva benpipan, hvilken
sedan öfverklädes med klippt hvitt papper på van-
ligt sätt och tjänar till handtag.
H—na.
f jjCachs-pot. En vanlig fikonmatta fodras med
vaxduk. I kanten rundt omkring öppningen sys
en tjock ullgarnsfrans, och öfver hela mattan —
ej i bottnen — på sidorna sys små bollar af ylle
i brokiga färger. Kan äfven göras med finare
frans af silke och med ponponger af silke.
Vainqueur.
Namnamspåsar. Halmhattar af vinbuteljer, fodras
med omsorg. Af ett stycke crelonne eller annat
tyg göres en påse, som synes 20 cent. öfver halm-
hattens öppning. En dragsko göres på påseh, och
en snodd, silke eller ylle, dragés igenom, så att
påsen väl kan slutas. I halmbottens spets, kunna
bollar eller toffsar fästas.
Denna påse användes äfven med fördel till sy-
påse — stoffet kan då vara siden eller peluche.
Vainqueur.
—c38S3>—
Blommor.
För Idun af Helena Nyblom.
(Forts.)
%ag tror det oftast är doften, som är det af-
(jj görande, då jag aldrig tror mig ha hört nå-
gon absolut föredraga en blomma utan doft.
Hvilken doft man särskildt tycker om be-
ror då ofta på, att den erinrar en om något,
om något ställe, där man vaiit lycklig med
någon, som man särskildt gärna vill minnas,
eller också är det en doft, som innehåller
aningar om något man väntar på — något af
detta oförklarliga och poetiska, hvaraf hela
naturen är sä full.
För resten behöfver ju icke heller någon
bestämma sig för någon särskild favorit bland
blommorna. Det är en svår dom att afgifva,
huruvida liljekonvaljer, violer, lackvioler, reseda
eller rosor lukta bäst. Lyckligtvis har man
lof att tycka om dem alla.
För resten är det med blommor som med
allt annat: man förändrar sin smak med åren.
Då jag var liter, var det en blomma, som
framför alla fängslade mig, och det var blå-
klinten. Det föreföll mig så underligt, att
denna blomma med sin skriande blå ton och
sina tandade blad var en vild blomma, ja, ett
ogräs, som landtbrukarne hatade och förföljde.
Jag var aldrig gladare, än när en gul åker
var alldeles fullt fläckad af blåklint, och så
gällde det att plocka demi
Man fick icke gå in i säden, och man hade
berättat oss om, huru små barn, som gått in
i en stor åker, gått vilse som i en urskog och
hade dött där inne.
Men ofta gick där någon smal gåDgstig ge-
nom säden med ett dike på hvarje sida, och
då tog man först alla de blåklintar, som växte
i utkanten af råg- eller hveteåbern vid dikes-
kanten. Men så var det alltid nya, lysande
blommor, som lockade en längre in, och med
klappande hjärta försökte man kryssa sig fram
som i ett gult haf, hvars böljor slogo tillsam-
man öfver ens hufvud. Bn och annan röd
vallmo frestade en också, men man hade all-
tid den sorgen att snart sé dess blad falla
af. Men blåklintarne höllo, oeh med deras
långa, grågröna, sega stjälkar kunde man
biDda dem i krans utan tråd.
Att sitta så där, gömd af en hveteåker på
hvarje sida, va mt i lä med solen midt i an-
siktet och binda en tjock krans af blåklint,
var en alldeles särskild lycksalighet. En krans
band man till sitt hufvud och så en hel massa
ringar att hålla öfver armen. Sedan var det
icke roligt längre, och så vissnade de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
