Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 13 januari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
IDUN 1893
a
ids
Sh3
Snl *
SR
1(5
X <0
sh
: bo
■*a M| M
3 ^ bo
|HS
gWj
f P 03
5ö
►J
s
È>
O
pq
ö o ©
OJ.Q’Ö
aaå
I ga
gss
S;**
i © ©
j’O+a
z. at «-»
3 >0:0
3HW
2-^»43
5S£
3W
•-J U
s>%
S*w
°+» .
* ©Ü
5-,-v :ec
CO ©
° h
rf ^
1_-
!f
a M«
;2 « S
M >h CÖ
bOrt-fl
’STh
S’0 s
s|“a
2 « sS.§
»„Wfl
•Sts 2
•3 aV2
*8 « H
a *< a75
® « S ►
h
U «Ö
:0 ©>-h
■M’O I
co -Lj»
g « si
c$ 2 Jh
P.^’Ö
ft^:0
gss
s«S
3-9«
ss i
tao*»
s^s
Sgg
mesta sådana, att de vilja rifva ner, hvad skolan
bygger upp. Misströsta ej, om ni vid besök hos
föräldrarne skulle bemötas afvogt. Det tar tid
att öfvervinna den gamla dolskheten hos dessa
skogsbygdens kärfva invånare. En sak, som gör
mig bekymmer, är den öfvermåttan oregelbundna
skolgången, men jag har funnit, att man uppnår
endast ett ännu sämre resultat genom att i detta
fall strängt följa skollagens bud. Försök göra
undervisningen intressant för barnen och ni skall
säkerligen komma längre. Disciplinen bör strängt
uppehållas, men med mildhet. Af kvarsittande
och kroppsstraff är jag ingen vän annat än i un-
dantagsfall. Jag öfverlämnar detta åt ert eget
bedömande, men vill endast låta er veta mina
åsikter och min erfarenhet. De äldre har jag
uppgifvit hoppet om att omskapa. Det är de unga
vi ha att, trots dåliga hem och föga efterföljans-
värda exempel, lita till med afseende på skörden
af vårt arbete. De religiösa behofven slumra nä-
stan alldeles inom församlingen, men jag har åt-
minstone en fördel framför många af mina äm-
betsbröder: jag har ingen separation att kämpa
med. Fröken Vahl var visserligen en duglig lä-
rarinna, ehuru hon var af gamla skolan, men hon
var bigott och ägde ej förmågan att rätt kunna
bedöma tillfällen och omständigheter, hvarför hon
satte barnens föräldrar i harnesk mot sig. Ni
får, som-jag redan förut sagt er, gå mycket vis-
ligt tillväga. I hvad jag kan råda er, skall jag;
frukta bara ej att vända er till mig. Jag hyser
ingalunda den åsikten, att läraren och lärarinnan
äro pastorns tjänare. Nej, de äro arbetskamrater
i samma Herrans vingård. Och med detta tänker
jag, fröken Sangvin, att vi äro något så när på
det klara med hvarandra. Lycka nu till i edert
arbete. >
Då Kerstin blifvit ensam på kvällen, satte hon
sig ned och skref till sin mor ett långt bref, fullt
af mod och uppmuntran. Det var den gode och
vänlige kyrkoherden som så lifvat hennes för-
tröstan.
Ack, hon visste ej, hvad som komma skulle !
Hon hade inte ännu sett frånsidan af medaljen.
«0
(Forts.)
Från Iduns läsekrets.
Hvar gå gränserna för en tjänarinnas
skyldigheter?
En fråga till Iduns läsare och läsarinnor.
Herr redaktör!
Jag måste medge, att jag förr i världen icke
tyckte om Idun. Jag har behof af denna bekän-
nelse af den enkla anledningen, att min åsikt nu
är alldeles motsatt. Bäst af allt synes mig Idun
passa till vägledare för nygift folk, som ännu be-
höfva litet teori att stödja sin stapplande praktik
med.
Och som Idun opåkalladt gifvit oss så många
nyttiga råd, kan den väl också hjälpa oss ur våra
bekymmer, då vi direkt anropa den.
Under det knappt årslånga äktenskap, hvari min
hustru och jag lefvat, har vår lyckas himmel va-
rit mera strålande än de flestas. Men när några
moln visat sig inom familjen, så ha de utgått från
jungfruns dystert rynkade panna, och åskan till
ovädret har hon också bestått oss genom ett ur-
sinnigt slamrande med kastruller, tallrikar, vedträn
och andra oskäliga kökssaker.
Detta har i regeln inträffat, när någon hygglig
ung man gjort sig och oss en treflig afton genom
att hos oss dricka en toddy och äta en smörgås.
Men jag vill gå i ordning med frågorna.
När vi beslöto att gifta oss, sade oss svärmor
under ymnigt tårflöde, att vi nog skulle bli lyck-
liga — bara vi inte toge oss någon jungfru.
Jag anade icke, hur rätt hon hade, och följakt-
ligen var jag af annan åsikt. För min hustrus
skull ville jag ha jungfru, och som afgörande skäl
framhöll jag, att jag var tvungen att då och då
ha en människa att skicka. Nåväl, efter ett halft
års ansträngningar framletades en jungfru så ab-
solut felfri, att det väckte allmän afund.
Nu vill jag icke genomgå en lång utvecklings-
historia; nog af, klart som ett axiom är, att det
ej går an att skicka henne ärenden. När så be-
höfves, går antingen jag själf eller hustru min,
eller också anlitas ett stadsbud. Alla uppköp gör
min hustru, och lugn och majestätisk på en stol
sitter jungfrun och drömmer, sedan den mat blif-
vit serverad, som vi två jämte en kvinnlig släk-
ting behöfva.
Alltså frågas: har man icke rättighet att så där
en gång i veckan skicka jungfrun med ett ärende?
Min andra fråga blir: är det oresonligt att anlita
jungfruns villighet, när man blir strandsatt?
Förklaring följer. Häromdagen vaknade hustru
min och jag vid en temperatur af + 8’h grad.
Nu bo vi tyvärr fyra trappor upp och visste, att
ingen ved var uppburen från källaren, emedan
vedkarlen mankerat — förmodligen därför att han,
såsom arbetslös sedan ett år tillbaka, icke hade tid.
Innerligt snällt och vänligt bad nu hustru min sin
jungfru att gå ned efter några vedpinnar.
Den uppståndelse, som härpå följde, låter sig
icke beskrifvas, och därför är det bäst att låta
bli. Nog af, jungfrun får ett respass och skall
som orlofsedel få ett tjänstebetyg efter det af Idun
upprättade formuläret, hvilket, jag menar formu-
läret, utan tvifvel kommer att försätta henne i
ett fasansfullt raseri.
Jag slutar nu med en ödmjuk anhållan, att
någon erfaren fru eller familjefar måtte ge oss
klarhet i ofvan berörda fall, och vill till sist ut-
tala den åsikten, att det förnämsta man bör fordra
af en jungfru är, att hon skall vara snäll. Att
vi varit snälla mot vår tjänsteande, vill jag be-
dyra, och om jag tagit miste, så beror det därpå,
att jag trodde, det jag kunde forda samma lydnad
och på samma sätt behandla min tjänare, som
mina förmän behandla mig.
Med utmärkt högaktning
Nygift.
P. S. Min svärmor ber mig tillägga, att enligt
hennes mening borde ordet förnöjsamhet strykas
ur ofvan omtalade formulär, ty på stockholms-
jungfrurs förnöjsamhet tror hon jämt lika mycket
som på den stora sjöormen, d. v. s. det är ej
omöjligt att den finnes, men den synes icke.
D. S.
Innehållsförteckning.
Dagmar Sterky; af H. L. Victorin. (Med porträtt.) —
»Hvad ägnar hon sig ät?» Ytterligare ett par blad ur kull-
konkurrensens historia, af Mathilda Langtet. — Flickvänskap;
Skiss lör Idun af Jane Gernandt. — Mammons brud ; poem
af Anna Knutson. — Skilda domslut; af Efraim Rosenms. —
Kvinnors atTärer. — Ur notisboken. — Teater och musik. —
En lärarinnas roman ; en svensk kulturbild, tecknad pä verk-
lighetens grund för Idun af Algot Sandberg. (Forts.) — Från
Iduns läsekrets. — Tidsfördrif.
(j^2* C) J®« C) • J®
aiarorarr.
De af Iduns ärade läsarinnor, som
vilja insända bidrag till denna afdel-
ning, ombedjas begagna blott en sida af
papperet och att skrifva lösningen på
ett särskildt blad.
ti
>
O
N
Logogryf.
Unga Elin sorgsen satt
pä sitt rum i länsmansgärden ;
ögat var af tårar matt,
stirrade på förklädsbården.
•Fröken gråter, kan jag se»,
— jungfru Lisa tröst vill skänka -
»är det lönt att vidare
på den usla balen tänka ?
■Om blott fjorton dagar till
blir en ny i hos närmsta grannen,
finare, om man så vill,
än den här hos nämdemannen.
Nätt och fin, skall fröken lätt
ta’ de unga männens skara,
om ej mer på detta sätt
er värt hela narrar bara !»
Tio delar har det blott,
men om vi dem rätt använda,
få bland annat smått och godt
vi ditt eget namn kanhända,
bästa läsarinna! Säg se’n så
hvad en fru så lätt kan blifvä,
och hvad hon sig känner då. —
Någon, som får räkna, skrifva —
räkna hvad? Det stämma bör. —
Så en hufvudsak vi möta,
som till vintern gerna hör..—
Säg, hvad får väl hästen nöta? —
Något som du tecknadt ser
just på Iduns första sida. —
Sista gåfvan, som man ger. —
Hvarpå löper lätt min skida? —
Tvänne namn på samma tiqg,
på en uslings lott det faller. —
Hvaraf man kan »bilda ring»? —
För att undgå lås och galler
hvad en brottsling oftast gör. —
Den som, om blott bröd vi gifva,
är så tacksam dock härför. —•
Hvad som skämt och prat fördrifva.
Första ordet af en sång
(du i »Fänrik Stål» må leta). —
Hvad mor brita var en gång. —
Hvad som får på fjällen beta, —
Säg till slut, hvad natten är
hälst så här i vintertiden. —
Och en sak som nyttjas lär
endast för att blifva vriden.
Charad.
En god mitt hela ofta är
en skola där man lära plär
att skilja ondt och godt i lifvet,
dock med urskiljning, det är gifvet.
Har du nu fått en god mitt andra,
du bör ej låta honom vandra
allena dagen in och ut,
tills du har sett mitt helas slut.
På gamla da’r är godt att få
mitt första, njut den då!
Perpetuus.
Fyrkantgåta
1 2 3 4
1 ‘ ’
De mot hvarandra svarande hori-
sontala och vertikala raderna bilda
samma ord.
Mitt första kommer som en vän,
till våra svenska hem,
med goda råd för hvar och en,
som önskar följa dem.
O. W. SCHUMACHER.
Mitt andra, mer och mindre mjuk,
i kojor och i slott,
är hvar mitt fjerde uti bruk,
då vi till hvila gått.
Mitt tredje, fastän åren gå,
kan sinnet vara jämt,
hur lifvets dagar vexla må,
i allvar och i skämt. H—r C.
Ordvåndningsgåtor.
1.
Rättfram en ädelsten jag är,
omvändt hvad tjufven göra plär.
E. A.
2.
Rättfram är jag en fornkonungs namn,
omvändt ett vapen jag bär i min famn.
Tosti.
Matematiska uppgifter.
1.
Tolf tändstickor äro lagda
så att de bilda 4 lika stora
kvadrater. Huru skola dessa
stickor omflyttas för att —
utan att deras antal ökas eller minskas
— bilda endast tre sammanhängande
och med hvarandra lika stora kvadra-
ter? M.
2.
Bilda af de fyra siffror, som bilda
talet 1893 tre tresiffriga tal, hvilkas
summa gifva samma tal, 1893. (Siff-
rorna få efter behof upprepas). Om
de tre talen ställab under hvarandra,
skola de kunna läsas både horisontelt
och vertikalt.
Ifyllningsgåta.
De 24 tomma rutorna i nedanstå-
ende kvadrat skola ifyllas hvar och en
med en bokstaf sålunda, att de våg-
räta raderna utgöra bekanta ord. Or-
den, men i annan ordningsföljd, be-
teckna ; en stad i Norge, en sjö i Sve-
rige, ett mansnamn, en fågel, ett klä-
desplagg, ett slags båt.
N R
0 M
R u
L J
T T
M A
Bokstafsgåta.
Sammansätt af följande bokstäfver 7
ord, hvilkas begynnelsebokstäfver bilda
namnet på ett konungarike samt slut-
bokstäfver nedifrån och uppåt namnet
på en stad i detsamma.
8 a, 3 d, 3 e, 1 h, 1 j, 2 k, 1 1,
3 m, 4 n, 4 o, 5 r, 2 s, 5 t, 1 u, 1 å.
Orden beteckna : 1) En stad i
Asien. 2) En romersk gud. 3) Stad
i Sverige. 4) Sätt att utföra något. 5)
Mansnamn. 6) Djur, som hör till gna-
garnes släkte. 7) Stad i Asien.
Lotty.
Lösningar.
Logogryfen : Bibliotek; lek, bok, bibel,
Loke, Leo, klo, klot, kol, kil, Ob, lie, kli,
ko, tok, lik, blek, Bo, il, bi, tik, ebb, ek, lo.
Stafvelsegåtan : Ett godt nytt år.
E I P D A G B E 8 M R B Ä
C T 0 0 A R E N X A Ä Â 0
U A T N 17 A L G G T ~T N 8
A L S Q B N E L M T T G A
1) I D 0 0 A A A Y M Y B R
0 E T L R ~D S N R A I R T
R N M A G A T D A R K 0 0
Initialförvändlingsgåtan : Karl, Arm, Minna,
Rast, Alm, Torg, Emma, Narr — KAMRA-
TEN.
Aritmogrgfen : Haparanda, harpa, band,
andra, and, apa, dana, Pan, ana.
Kongl. Hoflever&ntör.
Norrlandsgatan N:r 17, Stockholm.
I
CAKES och Biscuits
finnas hos de flesta hrr Kryddkrämare
i Stockholm. I
Till landsorten mot efterkraf.
SPISBRÖD,
många sorter, oöfverträffade i välsmak
och näringsvärde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
