Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 20 januari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 IDUN 1893
Ids
i* I ■ O
« n a
Ipj!
sö
* 03
•ähi
fa _ d «
3<d g
a ^ bo
® r. £
ïH 5
Ä s
!Wi
JP.
ö
ÇC
O
PQ
S«8
«S g ö
aga
OJ M
,** “-2
«■-g
«Ï3.2 h
»a® 3
•TiTJ+a
r tflf>
°’Ö’-0
d fl.*
■Mocä
■*?fa»fa»
Ï8g
© cj ei
•&M
«►S
■S^W
toJ eö
cl ® .11.
|sg
Mil4 “
© CQ ©
W o fl
g*s
1 d’Ö
:g a g
fl fa. ®
Barnen reste sig långsamt och fumlade åstad
I med att knäppa händerna, under det kyrkoherden
läste »Fadervår» och »Välsignelsen», hvarpå han
I tog upp psalmversen :
Gif, att jag städs min vandring så anställer,
att ungdomsfel och odygd mig ej fäller.
Jag icke själf min in- och utgång vet;
ty led mig Du uti all menlöshet.
Barnen hade ingen brådska med att aflägsna
sig. De kastade under lugg nyfikna blickar på
Kerstin och ställde sig med vidöppen mun att
lyssna till samtalet mellan de båda lärarinnorna
och pastorn, och ännu efter det skolsalen blifvit
stängd, stodo de i grupper på den lilla planen
utanför och hviskade med hvarandra.
Kyrkoherden begaf sig snart af, och de två lä-
rarinnorna blefvo ensamma. Fröken Vallin skulle
inte resa förrän på eftermiddagen, och Kerstin
kände sig så tacksam därför. Hon var rädd för
att bli lämnad allena.
»Ni får det tyst här,» sade hon till Kerstin.
»Närmaste granne är fjärdingsmannens, som bo en
dryg fjärdingsväg härifrån och så handelsmannen,
som bor ungefär lika långt bort åt andra hållet.
Ni får bli er egen tjänarinna och hushållerska.
Skolsalen städa barnen, men vill man ha den
snygg, får man oftast göra om det. Jag vill inte
uppdraga någon skildring af barnen ; dem får ni
nog lära känna. Men ett råd vill jag ge er, ehuru
det nog kan tyckas underligt: Sök att ha så litet
som möjligt att göra med föräldrarne. Ja, jag vet
nog,» fortfor hon, då hon såg Kerstins förvånade
blickar, »att det strider nog emot hvad åtminstone
jag fått lära mig, nämligen att få hemmet att sam-
arbeta med skolan, men här går det inte, lita på
mig, annars får ni säkert göra sorgliga erfaren-
heter.»
Förmiddagen gick tämligen fort. Vid fyratiden,
just som det började mörkna, kom en skjuts och
hämtade fröken Vallin, som hade nära en half
mil till sin skola och sitt hem. Med beklämning
i hjärtat såg Kerstin henne aflägsna sig.
Hur hemskt det kändes att vara alldeles ensam
i detta ruskiga hus. Hon var nästan rädd, då
hon gick genom skolsalen in i sitt rum, där hon
genast tände lampan. Hon låste dörren väl och
gjorde en liten brasa i kakelugnen. Veden var
sur och ville inte brinna. Hon var nästan tack-
sam därför: det afledde lankarne litet att ligga
på knä och blåsa på träna. Hon fasade för att
behöfva börja tänka på sin belägenhet.
Men då brasan med sakta hvinande ljud bör-
jade pyra ocb hon satt sig till ro i gungstolen,
kommo tankarne. Ensam ! Hon hade aldrig varit
det. Och här fanns ju inte en människa på långa
sträckor annat än möjligen i några små eländiga
kojor djupt inne i denna dystra skog, som susade
därutanför. Hon vågade ej se åt fönstret, hvars
luckor hon glömt att stänga, och nu tordes hon
icke gå ut för att göra det. Ack, om det ändå
ville bli morgon snart? Men det var ju knappast
mörkt ännu!
Hon gick till bordet vid soffan och tog en bok.
Det var Sankeys sånger med melodier i sifferskrift.
Hon kände inte till dem, men började läsa:
»Fast jag genom mörka dalen måste gå
och den iskalla Jordans flod,
dock, jag vet min herdes löfte skall ändå
skänka styrka och kraft åt mitt mod.
Redan nu ned i dalen som det bär
hör jag herdens milda röst: »följ du mig!»
Vägen fruktar jag ej mer, då han är när-
där är ljus uti dalen för mig.
Där är ljus uti dalen,
där är ljus uti dalen,
där är ljus uti dalen för mig.
Intet ondt jag fruktar där,
då min herde är så när —
där är ljus uti dalen för mig.
Hon läste versen ånyo, Den passade ju in på
hennes egen belägenhet. Men hur stod det?
»Intet ondt jag fruktar där,
då min herde är så när —»
Kerstin Sangvins hem hade aldrig varit något
religiöst hem i djupare mening, och för henne
hade religionen hittills varit mera form än inne-
håll. Men de ord hon nyss läst hade gripit henne
fast, och hon kunde icke få dem ur sina tankar.
Den gode herden, han ville ju vara den ensam-
mas och öfvergifnas värn — hon visste, att det
stod så skrifvet. Hon hade aldrig förr kännt sig
behöfva honom, men nu . .. nu . . . Tårarne stego
henne f ögonen, hjärtat kändes så fullt, och i den
ensliga kammaren kastade hon sig plötsligt på
knä och anropade honom. Det blef inga ord, en-
dast snyftningar, men de slego till honom, som
bor därofvan stjärnorna lika väl som i det mest
undangömda kyffe. (Forts.)
En pristäflan,
i hvilken alla kunna deltaga,
tillkännagifves å sista sidan afan-
nonsbilagan i detta nummer. Vi
tro, att den skall intressera alla
våra läsarinnor. Villkoret för del-
tagande i täflingen är endast att
vara, prenumerant ä Idun för
minst ett halfår. Men då de flesta
af våra läsarinnor väl redan äro
detta, bedja vi dem att, sedan de
tagit del aftillkännagifvandet, som
för öfrigt kommer att införas ut-
förligare i ett följande nummer,
urklippa den å motstående’ sida be-
fintliga prenumerationsblanketten
och lämna den till någon bekant,
som ännu ej prenumererat, men
som möjligen skulle vilja göra det
för att kunna deltaga i täflingen.
Läsen noga igenom tillkännagif-
vandet, och I skolen nog finna, att
hvarenda en kan deltaga i täf-
lingen.
Iduns Redaktion.
Innehållsförteckning.
Huldine Beamish, född Mosander (»Edelweis»); af Carl
von Bergen. (Med porträtt.) — På lifvets haf ; poem af Char-
lotte Lindholm. — I förlofningsdagar ; af L. v. D. — Flick-
vänskap; Skiss för Idun af Jane Qernandt. (Forts. o. slut
fr. föreg n:r.) — Målning i tusch och sepia; för Idun af S.
L. (Slut fr. föreg. n:r.) — Pä Innocencebal ; af Sylvester. —
Ur notisboken. — Teater och musik. — En lärarinnas roman ;
en svensk kulturbild, tecknad på verklighetens grund för Idun
af Algot Sandberg. (Forts.) — En pristäUan. — Tidsfördrif.
g
f
i
fa» OJ H
S’0 £
01 S p. «3
xj Lj CQ ’Ö
“’•Scsi
»S-o œ
bo Cl] o
t_c ~ •■—»’O
,j H
c* fa
Ö *1
® >
faine
fa* „“«S
so ®
■fa»’Ö
02
0“ s
rf 3 fat
a fat so
o^ fl
S ° fl
2.gw
t;« i
So?
to 53 -t
d R i»
2 3-2
flrQ-*
“ i
® L
> fl
rj’fl
»-t o,d
H O
TiSsiMnf
De af Iduns ärade läsarinnor, som
vilja insända bidrag till denna afdel-
ning, ombedjas begagna blott en sida af
papperet och att skrifva lösningen på
ett särskildt blad.
fat
O 0^5
ti
i>
O
n
Logogryf.
När solen lyser klart från fästet
och jorden klädt sig i sin gröna skrud,
när svalan uppsökt kända nästet
och kvittrar där i kärlek med sin brud
— då bryr du ej dig om mig mycket,
all min förtjenst du säkert då glömt
„ bort.
Men kommer vintern, ändras tycket,
du söker upp mig åter innan kort.
I bvarje hem du finner mig, min vän,
i nio runor jag ju skrifves —
att finna på den rätta lösningen
nu ingen svårighet mer gifves.
Hvad, som vid domstol ofta kräfves.
Hvad blir du om du dig ej håller rak?
En sak, som mångenstädes väfves.
Ett vanligt loford om en välgjord sak.
Hvad sorg och fara ofta sprider.
Ett träd, som trifves bäst vid vattnets
rand.
Hvad en massör så ofta gnider.
En stad, som finnes uti Svea land.
På hvem skall stålskodd du ej lita?
Hvad uti öknen bränner mycket het.
Så något, hvarpå du kan rita.
En sak, på hvilken du ej blifver fet.
Hvad skall bror Karl med syster göra,
när han af pappa apelsinen fått?
Hvad kan så månget verk förstöra?
Hvad för hyenan smakar mycket godt.
Hvad krukomakar’n måste hafva.
Hvart jungfrun, smyckad, går i tyll
och skor.
Fem flicknamn kan du sammanstafva.
I fordom tid en afgud stor.
En term, som brukas i musiken,
men återfins ock i geometri’n;
och såsom straff det gör god verkan,
fastän det svider uti mångens skinn.
Hvad djur och mänskor väl behöfva.
Namn på en kung, som fans i fordna
da’r.
Trakt, hvarest hjorden helst ses slröfva.
Hvad mången ungmös högsta nöje var.
Hvad friskar upp båd’ kropp och sinne?
Hvad förr båd långsamt och besvärligt
gick.
Hvad, som med tålamod vi vinne,
på det, som trasslats och ej är i skick.
Hvad kusken göra plär med hästen.
Hvad många finnes uti kungens slott.
Hvad barnen göra, och för resten
rätt mången, som ett häftigt lynne
fått.
En syssla, som man återfinner
såväl på ångbåt som lokomotiv.
Ett namn, kanske på den som vinner
ditt hjärta och som ber dig bli sitt vif.
Hvad blir i lifvet kort för mången?
Hvad kallas äfven tidig morgonstund?
Ett folkslag uti tid förgången
med kropp helt jättelik och frisk och
sund.
En fågel, som i vatten trifves.
En ö, som finnes uti Danmarks land.
Ett längdmått, som numer ej gifves.
En sak, ej rådlig laga uti hand.
Agnes S—g.
Bokstafsgåta.
Följande bokstäfver, rätt samman-
ställda, bilda 8 ord, hvilkas begyn-
nelsebokstäfver bilda namnet på ett
välbekant, fosterländskt poem samt
slutbokstäfver nedifrån och uppåt, nam-
net på en känd skald.
5 a, 3 b, 3d, 5 e, 2 g, 1 k, 2 1,
3 m, 2 n, i o, 7 r, 2 t, 4 u, 1 w, 1 å.
De åtta orden beteckna: 1) Ett be-
kant slott. 2) Ett åkerbruksredskap.
3) Ett dryckeskärl. 4) Ett vinter-
plagg. 5) En gud i nordiska sagan.
6) En stad i Orienten. 7) Ett adverb.
8) Ett fruntimmersnamn. —y.
Gåta.
Den, som behöfver det, är rik; den,
som har det, är fattig; den, som ser
det, är blind, och frågar du den, som
vet det, så säger han dig det. Hvad
är det?
Triangelaritmogryf.
4 [ l I 3 I 2 I 5 I i, Ett kvinnonamn.
1 I 7 I 6 I 5 I 2. Ett mansnamn.
3 I 0 j 4 I 3. En fågel.
2 1 5 I 4_ Ett adverb.
51 5. En konsonant.
Charad.
Mitt första är en liten plats
där själf jag bosatt ar.
Mitt andra på ett skepp har satts
kanske med stort besvär.
Mitt tredje och mitt hela, märk,
är hufvudman för månget verk.
Tinto.
Förvandlingsgåta.
1) Stepp och min • en vulkanisk
produkt. 2) Gen och ämna: ett
adjektiv. 3) Le och foten: en stor
uppfinning. 4) Boa och arg: en stad
i Sverige. 5) Fia och Georg: en ve-
tenskap. 6) Lea och Nors: en stad i
Frankrike. 7) Rum och ena: ett ad-
verb. 8) Hvit och afse: ett haf. 9)
Der och fila: ett namn. 10) Elin och
varg : en sjukdom.
De tio ordens begynnelsebokstäfver
bilda namnet på ett land i Amerika.
Ulla.
Matematisk uppgift.
Fyra syskon ärfva en
åker af vidstående form
och skola dela den i fyra
fullkomligt lika stora de-
lar, hvilka äfven skola
vara af samma form som
den odelade åkern. Huru skall denna
delning utföras ? M.
Palindromer.
1. ,
Rättfram — af allt godt för gommen,
det allra bästa.
Bakfram — ort i Svea land, der kunga-
minnen gästa.
Ebon Hoi.
2.
Rättfram — namn på jernvägsstation.
Bakfram — namn på manlig person.
(Två lösningar.) S—r.
Lösningar.
Lygogryfen: Sömmerskan; Emma, enka,
ensam, kassör, ören, möasa, söm ask, krans,
skare (snö), skam, nesa, rök, nekar, arme,
sömn, söner, mö, ren, mörk, kran.
Charaden: Koman.
I D UN
, DYNA
Fyrkantsgatan: xj N G- T
NATT
Orclvändningsgåtorm: 1) Agat — taga. 2)
Adils — slida.
Matematiska uppgifterna
8 8 1
8 19
19 3
1891
Ifullningsgåtan : KONRAD. TROMSÖ,
STRÙTS, SILJAN", KUTTER, DAMASK.
Bokstafsgåtan : 1) Damaskus. 2) Amor.
3) Norrtelje. 4) Metod. 5) Anton. 6) Raita.
7) Kandahar. — Danmark — Randers.
C. W. SCHUMACHER.I
Kong!. Hofleverantör
Wnerlnndoo-otan 17 Rt.nplrhnlm .
CAKES och Biscuits
finnas hos de flesta hrr Kryddkrämare
1 Stockholm.
SPISBRÖD,
mänga sorter, oöfverträffade i välsmak
och näringsvärde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
