Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 15. 14 april 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893
œ
C/5
o:
"5
a o
*“ o
0 T
3; o
1 ^
w
<40
sS
< en A
g w 9
&S> 2
H
e ts3
£? CD
E *ô
P« (3*
S
i» «
^ <4 I
Sg U.
il (5
K ^ jmam
*-f
tJ
en»
rr
&»
o
<$ ^
2 CO
0 (fl
» g
0*i
0: J?
9 o
R£-
© Î5
►i
GO
p: 1
P
Zj GO
P r—*■
* CiD
«
O
2.otp
« M
*2 :
po ;
® CD
CTQ
8?
>1
g
F CD
en
Q
ö
o
CfQ CD
$2 (fi
P
S R°
ca
Q-
o
o
I »hushållspenningfrågan».
vir.
I flere veckor nu jag lidit,
Fördragit tyst min gubbes kalt!
Fast — det förstås — ibland jag stridit,
När det rent af min ära gällt.
Min husmorsära! — Oantastad
Den lefvat du i tio år! —
Den domen tycks dock nu förhastad,
Det sa’ min gubbe sist i går.
Att åt mitt kval en lindring gifva
Jag vågar nu en blygsam bön:
O, snälla fruar, upphör’ skrifva
Om edra visa hushållsrön!
Jag redbart bjudit till att spara
I dessa tio långa år.
Jag låter ingenting förfara,
Och köper sällan innanlår.
Mitt hushåll stads jag öfvervakat,
Som förr jag trott, på bästa sätt.
Jag för min gubbe gladt försakat:
Två ägg han äter — jag blott ett.
Jag nästan stolt ibland har varit,
Ty jag som husbållsmönster gällt.
Men ack, den sälla tid nu farit,
Då mildt det ljöd: »Du sparat snällt!»
Nu heter det: »Du kan ej spara!
Det har jag tydligt insett nu.
Af de erfarna fruars skara
Du mycket har att lära, du !
Att hushålla du bör dig öfva!
Jag hatar allt slags öfverflöd!
Säg, hvarför skall just du behöfva
Ge pengar för båd’ mjöl «ch bröd?»
Det gick väl an, då mönster-summan
Ej lägre än tolf kronor var.
Då lät det ännu: »Lilla gumman,
Som den »erfarna» ej du spar.»
Men sedan summan börjat sänkas,
I annan ton nu talar han.
Den ej beskrifvas kan — blott tänkas
Af fruar, som ha sparsam man.
Han vill — (O, hör, och ömkan kännen !)
Ha föda »läcker, stark och ren»,
Yill att den lagas — (O, de männen!)
Af »öfverblifvit kött och ben».
Vår lyckas faikost vi trott bergad
För storm och strid i hamnens fred.
Nu hotar den att bli förhärjad,
Se’n hushållsfrågan slagit ned!
O, Idun, du som städs förblifver
De svagas och förtrycktas stöd,
Uti ditt blad en plats nog gifver
För denna klagan i min nöd !
Förtviftad husmoder.
118_______________________________===
En
Mi for alla Ii
Då den s. k. hushållspenningfrågan, som
en tid diskuterats i Iduns spalter, af lätt
insedda skäl synes ha tilldragit sig våra
läsarinnors lifliga intresse och ämnet onek-
ligen är af stor praktisk vikt, ha vi för att
vinna den bästa sakliga utredning i frågan
beslutit att anordna en pristäfling, i hvil-
ken vi inbjuda alla erfarna husmödrar att
deltaga. Vi komma därvid att utdela
tYå pris å hYartdera femtio (50) kronor.
i DU N
1) Femtio kronor för den bästa utredning
öfver ämnet:
Huru skola de ärliga utgifterna för-
delas och hushållningen häst ställas
för en familj, bestående af mau, hu-
stru och tre barn, då familjefaderns
årsinkomst uppgår till 1500 kronor?
2) Likaledes femtio kronor för den bästa
utredning öfver ämnet:
Huru skola de årliga utgifterna för-
delas och hushållningen bäst ställas
för en familj, bestående af man, hustru
och tre barn, dä familjefaderns årsin-
komst uppgår till 3,000 kronor?
Samtliga täflande skrifter skola vara in-
sända till Iduns redaktion, Stockholm, se-
nast den 20 maj, och bör täflingsskrift öfver
någondera af dessa frågor ej omfatta större
utrymme än högst 5 af Iduns vanliga spat-
ter. Hvdrje täflingsskrift bör åtföljas af
förseglad namnsedel och vara påtecknad
med ordet: Täflingsskrift.
Stockholm i april 1803.
Redaktionen.
Up notisboken.
Svenska kvinnor på Chicagoutställnin-
gen. Kommissarien för damkomitén vid utställ-
ningen i Chicago, friherinnan Thorborg Rappe,
samt fröknarna Storkenfeldt och Gerda Nyström
afreste från Göteborg i onsdags till Chicago via
Liverpool.
*
Kvinnoslöjd. En väggbonad, som är bestämd
för världsutställningen i Chicago, exponeras för
närvarande i fröken Giöbels lokal vid Kungsträd-
gården härstädes. Den är broderad på skärt siden
och utmärker sig för lika solidt som smakfullt ar-
bete. Ritningen till mönstret är utförd af fröken
M. Adelborg, och broderiet är verkstäldt af fröken
A. Bundsen. Det vackra arbetet är väl värdt ett
besök af dem, hvilka intressera sig för inhemska
konstbroderier.
*
Ut till hedningarne. Fröken Stina Sahlin,
enda dotter till prof. C. Y. Sahlin i Upsala, som
under flere år såsom föreståndarinna på ett ut-
märkt sätt ledt Upsala högre elementarläroverk
för flickor, lämnar med detta läsårs utgång sin
befattning för att utgå som missionär, troligen till
den indiska missionen.
*
Inga damer. Svenska segelsällskapet har
förkastat ett väckt förslag om att damer äfven
skulle kunna vinna inträde i sällskapet.
Pragdamernas pris åt en svensk löjt-
nant. Grefve Clarence von Rosen, hvilken, som
bekant, på sitt utmärkta balfblod Rigoletto vunnit
en mängd pris på svenska banor, deltog den 7
d s i de stora kapplöpningarna vid Prag, där han
eröfrade damernas pris.
*
Teater och musik.
Direktör August Lindberg från Göteborg med säll-
skap har under den gångna veckan beredt hufvud-
stadspubliken förmånen att från k. Operans scen
taga del af Ibsens mångomtalade »Byggmästar
Solness», och det teaterälskande|Stockholm har
med lifligt intresse begagnat sig af tillfället att
i den dramatiska framställnings ljus söka vinna
större klarhet öfver den store symbolistens svår-
förstådda verk. Erkännas måste likväl, att styc-
ket genom det Lindbergska framförandet föga vin-
ner i fattligbet, och flertalet af oss står nog lika
frågande och spörjande inför dess dunkla gåtor
nu som förut. Ett har emellertid fastslagits af
det sceniska uppförandet — att styckets mäster-
liga byggnad, trots all innehållete konturlöshet,
förlänar detsamma en mystiskt gripande verkan.
Bland de minga »Solness»-tolkningar, som fram-
lagts, torde den, hvilken Anna Wahlenberg utveck-
lat i denna tidnings spalter, vara den sannolikaste
och allmänast omfattade, och vi kunna, som äfven
redaktionens egen uppfattning af dramats innebörd,
återhänvisa till densamma.
August Lindbergs Halvard Solness hade flere goda
moment, men som helhet kan prestationen icke
anses tillfyllestgörande. Det var något ogenom-
fördt och osäkert öfver spelet, som föga bidrog
att ställa den i sig själf dunkla personligheten
i klarare dager. Fröken Borgström däremot öfver-
raskade i Hilde Wangels oerhördt svåra parti
med ett kanske föga djuptänkt, men hurtigt qch
korrekt grepp på rollen och rönte härför lifligt er-
kännande. De öfriga framställarne höjde sig i
intet afseende öfver en blygsam medelmåtta.
Vasateatrrn har med fru Anna Pettei’sson-Norrie
i titelrollen återupptagit Offenbachs roliga opera-
buffa »Storhertiginnan af Gerolstein», hvilkens
parodiskt kvicka libretto och lekande musik visade
sig äga oförminskad förmåga att fängsla^ publiken.
Den celebra gästens utsökta spel och sång i huf-
vudpartiet bidrogo naturligtvis främst till reprisens
lifliga framgång; något så fulländadt i sångväg
som exempelvis^fru Petterson-Norries föredrag af
kärleksbikten i andra akten står på höjden af äkta
konst. Det ymnigaste bifall hyllade prestationen.
Fröken Ekström var en mycket täck Wanda,
men hennes käre Fritz hade fått en föga martia-
lik representant i hr Rönnblad. General Bom —
hr Hagman —- var egentligen mera bullersam än
rolig, desslikes hr Lundahls Puck, men hr Salm-
son som Grogg och hr Strandberg som prins
Paul träffade bättre den offenbachska operett-to-
nen, och den »klassiska» kvartetten i sin helhet
förnekade icke sin sedvanliga groteska verkan.
Femte kammarmusiksoarén, den sista för säsongen
af den Aulinska kvartettens med rätta så högt
skattade musikaftnar, gafs i tisdags efter ett in-
tressant program, hvilket inleddes med Beethovens
stråkkvintett C-dur, i hvilken särskildt hr Zetter-
qeist i första violinstämman hade det ypperligaste
tillfälle att ådagalägga sitt gedigna konstnärskap.
Hr Aulin utförde andra violin- och hr Sjöberg
andra altstämman. Ensemblen var berömvärd.
Härpå följde Saint-Saëns’ septett i Ess-dur för
piano, stråkkvartett, kontrabas och trumpet. Syn-
nerligast tilltalade det vemodiga andantet; utfö-
randet präglades af smak och omsorg. Fru I.
Åqaist skötte pianostämman med kraft och ele-
gans.
Slutnumret utgjordes af Dvoraks C-dur-kvartett,
efter hvars mönstergilla framförande den tack-
samma publiken i lifliga applåder och inropnin-
ningar fick tillfälle ulttrycka den verkliga förbin-
delse, i hvilken hufvudstadens musikvänner stå
till anordnarne af detta slags gedigna musikfe-
ster.
ty
En tjänsfflieke-riksdag hölls den 6 d-.s i
Wien. Man såg där tjänarinnor af alla möjliga
ställningar, som ofta under tårar berättade sina
erfarenheter från kommissionskontoren. Flere när-
varande representanter för polisen gjorde flitiga
anteckningar. Förhandlingarna gingo mycket lugnt
och ordentligt, äfven om en och annan af de upp-
trädande hade ett lätt anfall af »rampfeber», då
hon skulle tala.
En lärarinnas roman.
En svensk kulturbild,
tecknad på verklighetens grund för Idun
af
Algot Sandberg.
(Forts.)
lilet låg öfver det lilla hemmet någonting behag-
en ligt och tilldragande, hvilket Kerstin icke hade
tänkt sig med den kännedom hon hade om Karin
Löfs personlighet. Det enda som påminde henne
om den var den ganska märkbara lukten af tobak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0122.html
