Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 11 augusti 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 2B3
En fråga
till alla våra läsarinnor.
Hvilken är, enligt eder åsikt, den
märkligaste kvinnan i er provins?
Det porträttgalleri af förtjänta kvinnor,
som Idun nummer från nummer allt’mer
söker fullständiga, har under de gångna åren
helt visst representerat rika skatter af du-
gande kvinnlig gärning, af uppoffrande
kärlekstjänst, praktisk företagsamhet, forsk-
ning och konstnärlig talang. Det är dock
icke möjligt för redaktionen att lika väl
kunna vara förtrolig med förhållandena
inom alla de vidt skilda, delarne af vårt
land, och då det är vår lifliga önskan, att
Iduns porträttgalleri efter hand må komma
att ge, så att säga, en allsidigt representa-
tiv bild af den samtida svenska kvinnans
gärning inom hem och offentligt lif, så ha
vi beslutit att vädja till alla våra läsarin-
nor allt ifrån Ystad till Haparanda och
utbedja oss deras välvilliga biträde. Med
annonsbilagan till dagens nummer följer ett
frågeformulär, som vi bedja Eder noga upp-
märksamma, efter bästa öfvertygelse ifylla
och till oss så fort som möjligt, men senast
inom en månad, insända. Utom den verk-
liga tjänst, I därigenom gören eder tid-
ning, och för hvilken vi blifva Eder upp-
riktigt tacksamma, bör en dylik omröstning
för Eder själfva äga ett ganska stort in-
tresse. En synpunkt, som vid frågans be-
svarande särskildt bör tagas med i räknin-
gen, är att den nämnda personen ej hittills
varit införd i Iduns porträttgalleri.
Kära läsarinnor, denna lilla tjänst gö-
ren I hett visst både oss och — Eder själfva!
Därför: genast till verket och skjuten icke
upp! Stockholm den 11 augusti 1893.
Red. af Idun.
Idun n:r 30. 3000 kronor.
Att i de olika uppsatserna olika åsikter göra sig
gällande, är ju helt naturligt, men ingalunda är det
därför på sin plats att tala om »den blinda och
färgen», så vida meningen ej är att påstå, att våra
husmödrar äro alldeles bortkomna i den ädla hus-
hållskonsten. För att komma till olika resultat är
det alldeles icke »gifvetvis», att man utgått från
»felaktiga premisser».
Idun har ju redan meddelat, hvilka uppsatser i
ämnet berört Stockhclm, landsortsstäder och lands-
bygden och jämväl verkställt prisfördelningen med
afseende härå, hvadan »hänsyn» sålunda kan anses
vara tagen till »prisförhållandena å de olika orterna».
Att Idun bort precisera hushållsfrågan närmare,
särskildt angifvande lefnadsförhållandena i Stock-
holm eller i landsorten, för ämbetsmanna-, handt-
verkare-, lärarefamilj o. s. v. kan hvarken anses
hafva varit nödigt — ty detta bade gifvit frågan ett
omfång och en vidlyftighet, som varit allt annat än
önskvärd — ej heller hade det förökat intresset för
densammas belysande; dels bör man ej uppställa
Here »streck» än de vi redan ha, och dels har Idun
gifvit oss en profkarta på omkostnaderna på olika
orter, som vi läst med både intresse och förvåning.
Visst är det klart, att olika priser spela en stor roll
vid fördelningen af utgifterna, men det har ju ingen
heller förnekat, och det framgår äfven otvätydigt af
de anförda uppsatserna.
Talet om »den sociala ställningen» duger ej i vår
tid såsom varande föråldradt. »En handtverkare,
som årligen förtjänar 2000 kr.» (hvarför ej 3000 ?),
har ingalunda »lättare att draga sig fram än en lä-
rare, handlande, militär eller annan ämbetsman med
samma årliga inkomst», ty lefnadsomkostnaderna
kunna visserligen i detalj ställa sig olika, men i
hufvudsak blifva de desamma, och hvad utgifter
I DU N
”Bergtagen”.
Skiss af Elin Ameen.
(Forts. o. slut fr. föreg. n:r.)
» tfjpÉycker du inte, Lisen, » sade fru Vivan
rjßizi och vände sig till denna, »att de här
rörmöblerna äro utmärkt trefliga?»
»Jo,» svarade den tilltalade, »jag har tänkt
höra efter, hvar de äro tillverkade. Tycker
du inte, Gustaf, att de äro särdeles passande
för vår salsveranda hemma?»
»Jo, det har du rätt i, vi ska taga reda
på det.»
På förfrågan upplyste uppasserskan, att de
voro mycket billiga och lätta att få. Det
var fångar, som förfärdigade dem.
»Fångar/» Utropet kom från fru Lisen, och
hon såg ut, som hade något obehagligt snud-
dat vid henne.
»Fångar!» upprepade hon saktare och lade
handen med en smekande rörelse på stols-
karmen.
»Nå, det är väl inte så märkvärdigt,» in-
föll hennes man, »det har du väl hört förr,
att fångar utföra arbeten.»
»Ja, straffarbeten!»
»Du säger det, som beklagade du samhäl-
lets utskum och lagbrytare.»
»Det gör jag också — men hvarför kalla
dem samhällets »utskum» — samhällets
olycksbarn voro de nog från början. Och så
är det motsättningarna i lifvet, som alltid
framträda så skärande skarpa. Det stod plöt-
sligt för mig, att vi sitta här bara för att
roa oss, njuta af solsken, luft, skogsdoft och
friheten’; vi ha festat vid ett läckert bord och
druckit champagne — medan de lefva på
fängelsekost — och kanske hade ingen af oss
varit en smula bättre än de, om vi varit i
deras förhållanden!»
»Tackar så mycket,» inföll den gamla frun
i stött ton, »du sätter oss i samma nivå med
förbrytareI »
för hyra, ved, kläder, skatter, »nöjen» etc. angå, så
äro de lika för den ena som den andra. Detta på-
stående håller således ej streck i vår »nivellerande
tid».
Efter dessa förutskickade anmärkningar tillåterjag
mig öfvergå till det viktigare.
Om herrskapets matordning är ju ingenting att
säga, ehuru »snapsen» nog kunde förtjäna sitt eget
kapitel, men tjänarnes frukost, kaffe, smör och bröd
(möjligen de 2 franska, hvarom uppsatsen talar) före
faller skäligen tarflig, särskildt de dagar, »då ärter,
kål o. s. v. serveras», ty då få de ju ingen middag
förrän kl. half 5 e. m. Visserligen är ej deras fru-
kosttid angifven, men säkert är den långt före kl.
half tio f. m., och med kännedom om tjänares för-
hållanden i allmänhet kan den ej vara annat än
omkring kl. 7 f. m., hvadan fastan kan anses oskä-
ligt lång.
»Till uppköp för veckan» får frun 15 kr., hvilket
gör 60 kr. pr månad eller 720 k. pr år, men nu
belöper sig specifikationens verkliga summa till kr.
23: 15 pr vecka eller kr. 1203: 80 pr år (ehuru det,
troligtvis genom felräkning, står resp. kr. 21: 17 och
kr. 1205: —), hvadan uppgiften om 15 kr. kan an-
ses vilseledande. Och detta så mycket mera, som de
resterande kr. 8: 15 pr vecka ej någonstädes kunna
återfinnas.
Vi komma nu till kläderna, hvarvid genast faller
i ögonen det anspråkslösa konto, som bestås mannen
gentemot hustrun. I vanliga fall, och det med rätta,
plägar väl mannen, såsom varande husets stöd, in-
taga första rummet, men här är förhållandet om-
vändt. Att han får en kostym om året samt vin-
leröfverrock hvart 5:te och sommaröfverrock hvart
4:de år, förefaller egendomligt nog, då man ser, att
frun själf betingar sig fyra nya kostymer om året,
hvartill rudimaterierna, såväl som till barnens klä-
der, tagas från Paris, en åtgärd, som våra kram-
handlare ingalunda kunna tycka om ; för resten,
hvart skulle det bära för dem, om alla våra 3000-
»Ja, ty vi äro alla människor!»
»Och du tror, att jag, om jag i morgon
blefve förvandlad till en fattig kvinna i tra-
sor, därför skulle stjäla, om jag frestades
därtill?»
»Jag säger inte, att tant ovillkorligen skulle
göra det, men det vore mycket möjligt — om
tant vore hungrig!»
Fru Lisen log ett stilla leende.
»Du tror dä inte pä, att det finnes med-
födt dåliga karaktärer, som göra det onda
— bara för det ondas skull och som äro
ohjälpliga?« frågade fru Vivan.
»Jag tror inte, att de äro så många, och
jag tror inte, att någon är ohjälplig.»
»Hvad ville du då göra, samhällsförbätt-
rerska?»
»Tala — tala litet till dem alla, men inte
med läppar, fuktade af champagne, och inte
klädd i siden och sammet — undervisa dem,
älska dem och vinna dem.»
»Det är Tolstoy, som satt de där gril-
lerna i min lilla hustrus hufvud,» sade
mannen.
»Ja, Lisen dyrkar ju den galningen,» ytt-
rade den gamla frun, »jag kommer ihåg, hur
hänförd du var af Kreuzer-Sonaten, att jag,
som trodde det var något om musik, något
högt och lyftande, gick och köpte den. Jo,
fint var det! En bok, som jag inte ville
smutsa mina fingrar med att taga i — sedan
jag läst den till slut. Gud, så jag skämdes,
när den låg på salongsbordet en dag, då löjt-
nant Carlsson kom på visit och fick se den !»
»Han hade kanske också känt den dju-
paste blygsel, sedan han läst den,» svarade
fru Lisen med ett litet skratt.
»Det felas bara, att Lisen en vacker dag
öfvergår från teori till praktik, springer från
man och barn och lefver »naturlif» i en
Tolstoy koloni eller blir en annan Florence
Nightingale och söker moraliskt förbättra
fångar och brottslingar.»
Det var mannen, som talade i lätt gäc-
kande ton, medan han sög på sin cigarr.
kronors-fruar och däröfver toge sina toalettartiklar
från Paris.
Ett fint klädt fruntimmer i sällskap med en lugg-
sliten herre är ingen behaglig syn, och en öfverrock,
som sett sina 3 à 4 somrar eller vintrar, ser min-
sann ej längre proper ut; men det är ej alla äkta
makar, som sällskapa utomhus.
»Att med en tjänare sköta ett hushåll så stort
som ifrågavarande» torde mycket väl gå för sig,
ehuru åsikterna ju kunna vara olika i detta fall ;
dock anses en »så liten inkomst som 3000 kr.» ej
gärna stor nog att kunna bära utgiften för två
tjänare.
Att man, i stället för att köpa böcker, »enklast
och billigast kommer ifrån saken genom att låna
hos vänner och bekanta», är sant nog, men meto-
den är långt ifrån att tillråda och bör sällan, om
ens någonsin, användas. Det finnes nämligen per-
soner, som sätta värde på sina böcker, och som äro
rädda om dem, men som frukta att stöta sig med
folk och därför nödgas låna ut af desamma för att
sedermera få dem åter nedtrasade, och i många fall
kunna de t. o. m. skatta sig lyckliga, om de verk-
ligen få dem tillbaka ; att gå och återfordra en ut-
lånad bok möter många svårigheter. Jag talar af
egen erfarenhet och bekänner, att jag knappt vet
något värre, än då någon säger: »Kära du, den här
boken måste jag låna hem och titta litet i.»
A. v. W.
Såt
Kvinnlig ingeniör. Universitetet i Ohio,
Förenta staterna, har i dagarne för första gången
tilldelat en kvinna, fröken Bertha Lomme, »graden»
elektrisk ingeniör. Den unga damen fick genast
anställning vid elektriska bolaget i Pittsburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
