Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 43. 27 oktober 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 IDUN 1893
En svensk osed.
Några ekonomiska funderingar.
Af
Ellen Bergström.
(Forts.)
*
vad de många behofven angår, är det vik-
tigt att stå emot i begynnelsen. Lämnar
man i detta som i många andra fall ett
finger, måste snart hela handen följa med. Man
måste i sin grodd kväfva detta otidiga begär
efter saker, för hvilka man har föga eller
ingen användning. Allt detta myckna för
öfrigt, som frestar, då man ännu ej äger det,
då man ser det i bodfönstret, huru förändrar
det ej karaktär, sedan det kommit i ens
ägo, sedan det blifvit förflyttadt till det egna
hemmet! Efter några dagar lägger man ej
längre märke till det, och efter en tid begri-
per man ofta ej, att det kunnat väcka ens
lystnad. Och när man ätit upp läckerheterna,
druckit ur vinerna och slitit ut de vackra
toaletterna, hvad har man då längre för nöje
af dem? Ingenting är öfrigt mer än det nu
dubbelt tråkiga bekymret att — betala dem.
När man tager på räkning, förlorar man
sitt oberoende. Man kommer i ett slags
tacksamhetsförbindelse till alldeles främmande
personer, som kännes allt obehagligare i den
mån, som skulderna växa. Den skuldsatte
är i allmänhet försagd, och han låter topp-
rida sig af den eller den, som står under
honom, men har en fodran på honom. »Gärna
rides på den rygg, som för alla krökes», och
få äro de nobla naturer, som icke gifva vika
för frestelsen att råda, då de hafva öfverta-
get. Som motstycke härtill må erinras om,
huru den späckade portmonnän i sanning icke
har liten förmåga att gifva manhaftigt väsen
åt sin lycklige ägare, hvarför det samma som
på våra nuvarande sedlar ofta stod på latin
på gamla plånböcker: Härifrån styrka och
säkerhet.
Vidare tränga sig helt naturligt inpå mig
bekymren för, huru jag skall kunna betala
alla räkningar, så framt jag är en något så
när hederlig och samvetsgrann person. Dessa
bekymmer tilltaga i styrka dag från dag, och
hur mången har på dem mist sina dagars
lugn och nätters sömn.
Tyvärr finns det äfven många, som taga
det helt lätt med sina skulder, som tycka,
att fordringsägarne snarare än de själfva ha
skäl att vara sömnlösa, som hvarken hvad
sömn eller matlust beträffar låta skulderna
bekomma sig det ringaste. Öfning gifver fär-
dighet här som i andra fall. Men att ring-
akta plikten att göra rätt för sig demorali-
serar; och utan öfverord kan man påstå, att
den människa, som låtit det gå därhän, en
dag skall göra sig skyldig till än mer grava
förseelser.
Att lefva och kläda sig på andras bekost-
nad innebär en djup förödmjukelse, som själf-
känslan borde bespara en. Ipke dess mindre
är det helt vanligt, att unga eleganta herrar
snobba på promenaderna i kostymer, för hvil-
ka de stå i skuld hos skräddaren; att fina
damer briljera på baler i obetalade klädnin-
gar; att herrar sitta på restauranter och in-
mundiga läckra rätter, som de icke se sig
goda att betala på år och dag; att det fina
möblemanget i månget hem egentligen tillhör
tapetseraren etc., etc.
Det hör till sällsyntheterna att en skräd-
dare får kontant betalning; och huru mången
stackars sömmerska har icke fått vaka tills
hennes hufvud värkt och ögonen svidit, ej
haft tid att laga ordentlig mat åt sig, utan
lefvat på kaffe för att sedan vecka efter
vecka få vänta på den välbehöfliga arbets-
lönen. Skräddare och sömmerskor känna
mycket af det gentila lifvets frånsida.
Huru sjukt, huru genomfrätt är icke allt
detta! Huru måste det ej inverka på män-
niskors ställningar och förhållanden! Hvilket
utrymme skall finnas för allvarligt arbete,
för långsam förkofran, för ostörd trefnad och
glädje under sådant.
De unge männen äro måhända de, som
mest skatta åt det missbruk, vi här syssel-
sätta oss med. — Denna uppsats blir kan-
ske icke läst af dem, men vi kvinnor, i egen-
skap af mödrar, systrar eller trolofvade, haf-
va en dyr plikt att söka inverka på dem.
— I hopp och tro, att det skall kunna gå
på något outransakligt sätt, gifver den unge
mannen sig in i en mängd förhållanden,
trasslar in sig på hundra sätt. Ack, det går
icke på dessa outransakliga vägar! Hvarken
far eller ett rikt gifte kan till sist utreda
härfvorna, hvarför ock slutet så ofta heter
ruin och själfmord. Må den unge mannen
därför hellre vänta i blygsamma förhållanden,
under försakelser af olika slag, och komma
något så när rustad till de marker, där han
skall kämpa lifvets strid! Må han, så vidt
möjligt är, börja sin bana utan skuld. Han
skall måhända synas de andra egendomlig,
då han ej deltager i deras dyrbara lefnads-
sätt; han skall hinna blifva litet äldre än
sina mer lyckligt gynnade kamrater. Må
vara! Detta bör uppvägas af den ro, han
erfar, den frid han har för bekymmer, som
hans skenbart lyckligare kamrater bagatel-
lisera.
En af Sveriges allra rikaste män har själf
berättat följande: Mitt första år på kontor
lefde jag på tjugu riksdaler i månaden, som
jag fick låna af min bror; jag åt knappast
annat än bröd, som jag förvarade i en trä
låda, som jag själf gjort; andra året fick jag
300 riksdaler i lön; då tyckte jag, att jag
var rik. Sedan gick det oupphörligt uppåt.
Men mången far har sig själf att tacka,
att sonen lefver öfver tillgångarna, och att
han för honom får betala likt och olikt, ja,
till och med sådana räkningar som den be-
römda: Suttit sönder en basfiol. Han visar
ofta med sitt exempel vägen. Barnets na-
turliga instinkt är emot kreditväsendet och
högeligen upplysande för den, som vill gifva
akt därpå. »Huru kan man köpa utan pen-
ningar?» säger den lille gossen, eller: »Låt
mig slippa gå och hämta det där, då pappa
ej har penningar att skicka med mig; det är
så otrefligt!» Enkla oskuld! Du ser saken
riktigare än din vise och pröfvade far, och
din blyghet är mer värd än hans tapperhet
gent emot den makt, som heter krediten.
Men efter hand finner gossen, att det går
rätt bra för sig att köpa utan penningar, att
det icke är farligt alls att gå in i boden och
taga på räkning. I stället för att missakta
honom går ju bodherrn honom till mötes med
förekommande artighet, han räcker honom,
hvad han begär, lika ifrigt som konduktören
i spårvagnen sträcker fram bössan, och snart
gör han sina små affärer i bakelse och kara-
meller på kredit efter samma recept, som hans
far gifvit honom. Som alla dåliga vanor
hänger vanan att taga på kredit vid och föl-
jer honom kanske hela lifvet igenom.
Vi vilja ej inlåta oss på den djupt sorg-
liga sagan om en eller annan yngling, som,
sedan han lefvat stilla och försakande och
därmed fått ett namn som pålitlig person,
lät sig dåras af kreditens demoniska lockelse
och snart liksom fattades af ett hjul i ma-
skineriet och rycktes bort, upp och ned, fram
och åter, tills han låg där lemlästad och
vanmäktig. Mången för fäderneslandet dyr-
bar kraft gick till spillo i universitetsstaden,
där i nu tillryggalagda dagar det var så be-
dröfligt lätt att få kredit hos den eller den
handlanden, som nog förstod att förr eller se-
nare taga ut sitt. Man har anmärkt om
universitetsskulder, att de så egendomligt en-
vist hänga i, och månget ädelt lif blef för-
pestadt genom dem.
(Slut i nästa n:r.)
Ur notisboken.
August Blanches syster. I tisdags afled
härstädes efter en kortare sjukdom änkefru Cor-
nelia Carlstedt, född Blanche, i en en ålder af
73 år.
Fru Carlstedt, som var en yngre syster till för-
fattaren August Blanche, var en på hufvudets väg-
nar begåfvad kvinna. Med stor fantasirikedom
förenade hon sällsporda dramatiska anlag, ehuru
dessa icke, såsom hos den äldre systern, fru
Augusta Isberg, kommo konsten till del. Begåfvad
med en ovanlig berättareförmåga och ett godt
minne, var hon i sina yngre år ansedd som en
utmärkt sällskapsmänniska, den där väl visste
konsten att underhålla sina gäster. Änka sedan
tolf år tillbaka efter ombudsmannen i riksbanken,
häradshöfding C. J. Carlstedt, har hon efter man-
nens död fört ett mycket tillbakadraget lif och
bodde i flere år på Annero vid kyrkogården för
att vara sina döda så nära som möjligt. Intim
väninna med Emilie Carlén, umgicks hon ända
till det sista med henne, och den stora författa-
rinnan brukade fira sina födelsedagar i hennes
hem.
Frn Carlstedt sörj.es närmast af en dotter, två
mågar, generalkonsul Carl Engwall och kanslirådet
Edvard Kolmodin, barnbarn samt enda kvarlef-
vande syster, fröken Hilda Blanche.
*
Fröken Hulda Lundin, den framstående
slöjdinkpektrisen, som vid världsutställning i Chi-
cago på ett glänsande sätt fört svenska folksko-
lans runor, har nu återkommit till hufvudstaden
från sitt besök i fjärran västern. Det fria och
högt utvecklade skolväsendet har på vår lands-
manninna gjort ett mäktigt intryck, hvilket man
ju, med tanken på hennes ovanliga energi, kan
hoppas skall göras fruktbringande på ett eller an-
nat område här hemma. Fröken Lundin tog hem-
vägen öfver Liverpool, där hon i förra veckan höll
föredrag vid det katolska och vid det protestan-
tiska seminariet.
«
Tit till hedningarne. Fröken Stina Sahlin
dotter af prof. C. Y. Sahlin i Upsala, har i da-
garne afrest från hemmet för att anträda färden
till sin förut omnämnda missionsverksamhet bland
hedningarne.
*
En »matgumma>. Här om dagen afled i
Upsala en för många studentgenerationer väl be-
kant person, fröken Charlotta Westberg. Ar 1857
började fröken Westberg mathållning för studenter
i dåvarande Lindbergska gården, och i 18 år höll
hon dylik spisning i Uplands nation. Då hon
dessutom under de 32 år hon sysslat med ofvan-
nämnda handtering gjort sig känd såsom mycket
hjälpsam mot mindre bemedlade studenter, ihåg-
kommes nog hennes minne med tacksamhet af
mången.
*
Till den stora livilan. Den 19 dennes afled
härstädes efter en längre tids sjuklighet i en ålder
af 75 år fru Louise Cederschiöld, född Quade,
änka efter den i slutet af förlidet år aflidne kam-
marherren f. d. kammarrådet Rudolf Cederschiöld.
Den aflidna sörjes af två söner, den ene t. f. ge-
neralkonsuln i Köpenhamn Staffan Cederschiöld
och den andre grosshandlaren härstädes George
Cederschiöld.
*
Jinrelerare
K ANDERSON
1 Jakobstorg’ 1
Juvel-, guld- och silfverarbeten, passande till lysnings- och hederspresenter. Bordsilfver, eleganta mönster till
lägsta pris efter dagens kurs å silfver. Armband, Broscher, Nålar, Ringar, Kedjor etc. i stort och modernt urval
till billigaste pris^ Diamantringar med 1, 3 och 5 diamanter från 20, 60 och 125 kr.
MF“ Reela varor. Billiga priser. — Bref besvaras omgående. *“1^|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0346.html
