Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Rummet var litet och tarfligt, snyggt med
brokiga tapeter, blåstärkta gardiner och bukiga
gamla stolar. Och öfverallt leende ansikten —
från porslinsherdinnor på byrån, blomsterflickor i
färgtryck på väggarna och riddare och damer på
rullgardinerna.
Men Märta ger föga akt härpå. Fortfarande
trögt och mekaniskt tar hon af sig sin något
nötta dräkt, och för hvart och ett af de modernt
osköna plagg, som föll, trädde hennes egen fägring
klarare fram. Det fanns naturlig ståtlig gratie i
hennes rörelser, ädelt formade stucko hals och
skuldror ur linnets djupa spetsringning, och i ståtlig
prakt svallade nu också till sist det upplösta håret
kring de heta kinderna och armarnes hvita hull.
Det var svart, icke krusigt, men icke häller tagel-
rakt. Tjockt och tätt vid tinningarna och pannans
karaktäristiska snibb, böljade det med dunigt och
yfvigt fall ett stycke ned på den röda under-
kjolen.
Men det hårdt tickande schweizeruret slog
tio. Hon samlade sig med energi och flätade
raskt ihop håret. Strumpor och kängor af — hu!
så kalla fötter. Det var ej tänkbart att kunna
somna, innan de blifvit bra varma, det visste hon
af erfarenhet. Senare års umbäranden af golf-
matta och pälstofflor hade dock lärt henne huru
de borde behandlas. Med en sjal öfver de bara
skuldrorna satte hon sig på en stol vid kakel-
ugnen och tryckte de stelfrusna fotsulorna upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
