Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
lande, vilsna och misströstande människor äro då
fullkomliga väsen, vetande allt, förstående allt —
kanske till och med kännande igen sig såsom
under olika tider hafvande varit jord — vatten-
droppe — blomma, djur. Kanske just därföre till
sist vara så förstående.»
Hon tystnade. Han sade icke heller något
på en lång stund, fortfarande underligt gripen,
alltjämt sliten af begär att komma denna made-
moiselle Blanche närmare — få veta hennes lifs
historia — och olustig att låta detta upptåg gå
längre än till en stunds förströelse.
Bah! denna sorts kvinnor se ju så mycket af
lifvet, som riktar erfarenheten, en smula medfödd
intelligens och en rik personlighet är snart fär-
dig. Det tankedjup hon röjde, kanske var det
endast något påtaget för att roa honom. Hon
egde intuition och visste sättet att fängsla honom.
Nåja, han kunde låta sig fängslas något litet.
Allting hos henne tilltalade hans upprifna ner-
ver — den lugna, eleganta hållningen af världs-
dam, de intelligenta ögonen och kindens söta,
barnsliga grop. Men största nöjet skänkte hennes
röst. Ett ögonblick tappade han bort sig med att
undra, om icke timbren däri var stämd just för
hans hörselnerver.
»Er undergud synes mig vara en hänsynslös
satan», skyndade han sig att infalla i den lätta,
ironiska salongston, hvarmed han, äfven vid de
allvarligaste ämnen, tyckte om att dölja sin djupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
