Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
uppmuntra Gunnar, vill jag tala om för dig, att
jag haft en viss plan med detta. Jag har nämli-
gen hoppats på att härigenom rätt ofta kunna
sammanföra dig och Gunnar, öfvertygad om att
det då icke skall dröja länge innan han glömt mig.»
Märta satt stum, kämpande med de tankar,
som stormade inpå henne, och Mina fortfor:
»Gunnar har stadgat sig så numera. Och
han är verkligen älskvärd, när han vill — god
har han alltid varit. Det vore etti alla afseenden
utmärkt parti för dig.»
Ja, det vore det. »Ett utmärkt parti» för tras-
grefvinnan — riksgudinnan Märta Kronsköld.
Så utmärkt att hon naturligtvis icke borde fråga
efter sin sårade stolthet, icke hurudan denne man
var, icke efter hans aktning, utan låna sig åt
Minas välmenta plan. För att bli herskarinna
på Uppbärga finge man icke fästa sig vid
småsaker.
»Sedan när blef du äktenskapsmäklerska för
dina förskjutna tillbedjare?» kunde hon i sin glö-
dande harm ej afhålla sig ifrån att fråga.
»Men — men —» den stackars friherrinnan
Mina var nära att brista i gråt. »Aldrig kunde
jag tro att du skulle bli ond — jag menade
så väl»
»Det tror jag ju också, men bevisa mig det
genom att aldrig nämna denna sak mera.»
»Att du skall vara så egensinnig. Gunnar,
som dock har skäl att sätta sig emot denna min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
