Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
dagligen vistas i hennes närhet och därföre blef
borta, så länge hon var hos sin mor på Uppbärga?
Men denna förbiskymtande tanke medförde
dock intet sinnesuppror. Den gick som den kom.
Den beskedliga Mina! Nog var väl männens
smak oftast underlig, men Gunnar von Langen-
Zieppen var ju icke lik flertalet män.
I detsamma hördes första ringningen till den
tidiga middagen, och Melitta lade på sitt ordent-
liga vis ihop sitt arbete samt reste sig upp.
»Att vi två också skulle komma att tala om
denne herr Langen-Zieppen. Den ena af oss
känner honom icke och den andra — nå, det är
min plikt att innerligt afsky honom>, tillade hon
med en smula saknad i tonen.
»Han är ju ortens förnämsta ungherre, och
då är det ju rätt naturligt, att vi två flickor syssel-
sätta oss med honom», genmälte Märta snabbt
och vårdslöst. »Och så som han låtit tala om
sig kunde jag minsann ha lust att göra hans
bekantskap.»
»Det vill jag afråda! Han är ytterligt sim-
pel med fruntimmer.»
Jaså, det var således icke endast vattenfrågan,
utan också sårad stolthet som bestämde Melitta
att undfly honom. Han hade en gång närmat
sig henne!
»Doktorn tycks dock sätta värde på honom»,
envisades Märta, obenägen att lämna det fängs-
lande ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
