Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hörde icke ett ord af predikan. Hon
slöt åter ögonen och tankarna blefvo till ty-
sta, förvirrade bönerop.
»Lille Gud — snälla, snälla Gud, du
vet att jag icke vill dö. Besinna min ung-
dom, Gud allsmäktig, och hur härligt lifvet
är, fast jag ännu icke fått smaka det riktigt.
Jag vill ha lefvat det fullt först — där är
Nils och... jag behöfs ännu. Mamma or-
kar icke längre — du kan icke vilja det,
lille, lille Gud — för Jesum Kristum, vår
Herre. Han dog på det människorna skulle
få lefva. Besinna — besinna! Det gifves
en annan tydning, men denna är den rik-
tiga: att Han gaf sitt lif, för alla de unga,
som eljest måste lämna det sköna lifvet. Gud,
Gud, tänk dig före —»
Gudstjänsten slutade och kyrkan utrym-
des. Blott Anita var ännu icke färdig. Hon
ville också kyssa den korsfästes fotter, för att
stämma honom till förmedling mellan sig
och den högste. Det var kanske vidskepligt,
men inget finge lämnas oförsökt.
Darrande’ och osedd af kyrkvaktaren,
lyckades hon komma innanför altarrundeu.
Hon knäföll framför Kristusbilden, som
var uaglad vid korset i molnen ofvanför al-
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
