Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— e —
inte direkt om henne med kärlek och förståelse
för hennes själsliga tillstånd, men han vårdade
hennes fysik och hade den största
fördragsamhet med hennes svårmod. Hon skulle nog känt
sig tacksammare för dessa omsorger, ifall hon
ej.gl^ndigt-pkyrtitat •lgkajfén/pfh; märkt, att han
föjlsfäncfigt: dpåirfäkt". åtälftlé ’"diagnosen. Hon
hade .ockgå., sett-en.;gl iart :«£ humor och satir i
hans/.5khrpa;.^a :ögtmc 6dn> sagt, att han fann
henne abnptm, .J’Jar; * resan» vore öfverstökad,
skulle nC^^fu-^lspiMariä bli sig själf igen.
Att hon skulle bli så förfärligt sjuk, och
att barnet skulle dö, hade han ej väntat. Det
blef plötsligt ett rent vetenskapligt intresse han
nedlade på försöken att hålla åtminstone det
ena af dessa två hotade lif kvar hos sig, och
fast Elsa-Maria innerligt gärna skulle velat sluta
jordeloppet, var hon ändå glad, att ej barnet
blef räddadt i hennes ställe.
Då hon såg den lilla blåbleka, späda
varelsen ligga i kistan, såg de små, värnlösa
händerna och de stora, trötta ögonen, greps hon
af tacksamhet, att gossen sluppit undan
tillvaron. Ingen skulle skaka hans arm med hårda
ord öfver en förseelse, knappt hälften så svår
som hvad de stora, kloka människorna tillåta
sig dagligen; och först och sist ingen skulle
kunna förebrå honom, att han kommit till som
underpant på den kärlek, hvilken slocknar som
en mareld för det klara dagsljuset.
Namn fick aldrig den lille, men hans mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
