Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han en gång i lidelsens ögonblick tagit den
ensamhetens frid ifrån henne, som hon kämpat
att nå, och att hon nu klamrade sig fast vid
honom med alla känslors uppryckta rottrådar?
Hade han så snart fått nog af hennes väsen?
Hon visste ingenting. Alltsedan
omständigheterna tvungit honom att offra sin personliga
olust för bindande band, var det som något
skilt dem mera än vida sträckor land eller haf
förmått. Hon hade sväljt förödmjukelsens tårar
öfver att bli anvisad en plats i hans hem, ej få
hemmet själft.
Men i dag på morgonen, när allting var
färdigt och inredt, hade han bedt henne komma
med på rundtur i hela Ringborgen och muntert
slagit dörren i lås till den primitiva bostad de
förhyrt och som nu stod i det närmaste tom.
Han hade ifrigt påkallat hennes intresse för
hvarje detalj och ordat om, hur praktiskt och
bekvämt allt var.
När de slutligen sett hvarenda vrå från
vinden till källaren och hon trött satte sig i en
korgstol på verandan åt sjön, kastade han en
blick på henne.
»Hvarför har du den där gamla, svarta
klädningen på dig, Elsa? Har du ingen hvit?»
»Jo, men ...»
Hon såg ifrån honom och ut mot hafvet.
I draget kring hennes skälfvande mun dröjde
de outtalade orden.
Börje gick fram och tog henne om kinderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
