Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort och ut från civilisationens lilla damm. Hon
hade ägt en kvinnas starkaste vingkraft:
kärleken, och när den fråntogs henne, tumlade hon
med klippt vinge tillbaka i det gröna slemmet
af småpedantiska lefnadsparadigmer.
»Jag sökte dig därhemma,» sade han och
stödde i vårdslöst bekväm ställning ena foten
mot bänken, »och när Fina sade, att du gått
ut, tog jag för gifvet, att du fanns här. Jag
tänkte, att vi kanske kunde gå åt
strandpromenaden ett slag.»
»Där är så mycket folk.»
»De bits inte, du! Allihop ha konvenansens
själfpatenterade munkorg. Men vi kan ju gå
inåt skogen i stället.»
»Men balen då?»
»Den går af stapeln, förstås. Klockan lialf
nio skall den börja, men först är utfodring.
Del är således en god stund att vinka på.»
Hon reste sig utan brådska. Tankarna
hvirflade lösryckta inom henne och hon frågade
oupphörligt, fast inte ett ord kom öfver hennes
läppar: Hvarför kom du till mig? Var det
medlidande? Hon hade en gång sett en mycket
egendomlig köttätande växt, nepenthes maculata,
hvilkens bladdelar sögo till sig och slöto inne
som under ett hermetiskt lock lefvande väsen,
bara insekter och maskar visserligen, men ändå
bekymmerslöst lif, och detta, tyckte hon, var en
bild af medlidandet, så underligt det skulle
förefallit de flesta, livilka ju se något ädelt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
