Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brister. Nu voro de så rädda att såra
hvarandra, därför att ingendera kunde glömma
bandet, som knutits i själföfvervinnelse.
Först när fru Megdal sjöng, kände
Elsa-Maria, att detta förstod hon. Föredraget var
så enkelt, men så skoladt och distinkt, på samma
gång som varmt och själfullt, att hvarenda
åhörare rycktes med. Hon var också så vacker
där hon stod, att den skallande applåd, som
aftackade henne, minst lika mycket gällde
apparitionen.
Börje var ibland de första, som gingo fram
för att komplimentera henne. Han talade länge
och lifligt vid den unga frun, som svarade, ej
blott med sin klara stämma utan med hela sitt
strålande ansikte.
Ett par påpassliga damer skyndade genast
fram till doktorinnan med giftblåsan full och
gadden ute. De representerade hvasstungorna
på samma sätt som det finnes monomaner bland
hyggligt folk, och de hade så underligt mycket
att förtälja om doktorns förkärlek för den
förtjusande, frånskilda frun.
Elsa-Maria lyssnade med ett stereotypt
leende. Hon brydde sig så litet om deras
utläggningar. I själfva verket var ju Börje fri eller
kunde åtminstone ofördröjligen bli det. Hyste
han mera än ett flyktigt intresse för fru
Megdal, kunde han gå raka vägen. Hon sade sig
det som när man talar om en kär anhörig,
hvilken lif eller död är på väg att rjrcka ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
