Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, det är den gamla vanliga historien att
kärleken först skall spikas upp som en
lagenlig kungörelse, innan den kan få träda i
kraft. Hon längtar, säger hon, men tror du
hon ville offra något för sin längtan? Nej,
först skall det vara frieri och ringar och annons
o. s. v. o. s. v. in i den nyinredda våningen,
där bröllopstelegrammen läggas inbundna på
salongsbordet och bli till neddammade
välsignelser.»
»Allting kan förlöjligas,» sade Elsa-Maria
kort,» men att först vara frånskild hustru och
sedan öfvergifven älskarinna kräfver ett större
moraliskt mod än en vanlig kvinna har.»
»Öfvergifven älskarinna! Jag skall tala om
för dig, att hvarken historien eller
hvardags-lifvet har många sådana fall att uppvisa, men
däremot oräkneliga motsatta. De franska
kungarnas älskarinnor voro ju mäktiga politiska
medlare, högt aktade; och våra största
europeiska skalder ha gifvet exempel på att
troheten trifs bäst i fria förhållanden. En af de
yngre författarna kallar den människa
lyckligast som är »lyckligt ogift», och i det uttrycket
måste man förstå de möjligheter till personlig
utveckling både han och hon har i sitt obundna
stadium. Man skall längta efter hvarandra, som
vore ägandet ännu alltjämt en otillfredsställd
åtrå; det är den ljusaste hemligheten af
kärlekens väsen, och den omintetgör naturligtvis
det triviala hvardagsförhållandet, liksom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
