Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vider, allvarligt kalla dem original, när de i regeln
dock voro mer eller mindre välgjorda kopior.
Han hade en förnimmelse af, att han strök
damm ur sin fönsterkarm och från sin tröskel,
när han nu för flera timmar i sträck läste sig
inne och sysslade med sina vetenskaper,
tacksam för att han verkligen hittade i dem efter så
lång tids bortovaro.
Den utländska resan hade gifvit honom
mycket präktigt stoff, och han gladde sig åt en
fredlig vinter, hvilken skulle skänka honom
klosterro under långa kvällar. På Elsa-Maria
tänkte han ej så mycket. Hon fanns där, skulle
linnas där, och det kunde ju hända, att han
en eller annan gång glömde att det var vana
och tog henne i sin famn som en härlig gåfva.
Nu gingo de visserligen på hvar sin sida af
vägen och färdemän och fordon hade satt djupa
spår emellan dem, men Börje trodde, att han
kunde vilja gå öfver till henne och taga hennes
hand en gång, när längtan efter en människa
fick makt med honom.
Det folk kallade normalt: en äkta man,
som kysste sin hustru tre gånger dagligen och
sade: »godmorgon min lilla gumma! — Tack
för mat, lilla pullan! — Godnatt g’isen!» eller
något liknande, fann han vara den vidrigaste
känsloabnormitet. Det var däst och fet tröghet,
och om inte människor hade så litet aktning
för fonetik, att de ogeneradt använda pöbelljud
för skönhetslängtan och vice versa skulle de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
