Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del göra det, liksom jag också vore tvungen
att komma hit igen för att se alla de platser,
jag håller af.
Du förstår således, att jag är glad öfver
min resa; den har gifvit mig mycket; framför
allt börjar jag få ett säkrare fotfäste i världen.
Du har orätt, om du tror, att jag någonsin
skulle kunna liera mig intimt med människor
eller ge dem en större fond af tillgifvenhet än
den att hysa ett hjärtligt deltagande för deras
motgångar och ett leende med i deras glädje.
Jag har en gång för alla blifvit så impregnerad
med den stora ensamhetskänslan, att jag fort
tröttnar på sorlet omkring mig. En röst är
mig nog, den fyller alltet för mig.
Säg nu inte, att jag öfverdrifver, att jag
säkert ändå behöfver människor; det gör jag
naturligtvis, men blott sporadiskt; de äro
minuterna, inte timmarna i mitt lif.
Jag har glömt tacka dig både för första
och andra sändningen blommor; de sista fick
jag nyss och har fyllt tre stora vaser med
chrysantemum. Jag erinrade mig så ty^dligt en
afton hos dig för två år sedan, då du öfverallt
smyckat med olika slag af chrysantemum. Det
var en sådan festprägel öfver ditt hem, som man
aldrig glömmer, och jag minns, att jag drömde
dåraktigt ungt den kvällen.
Blommor äro alltid lefvande minnesbud;
de väcka mildt eller obarmhärtigt slumrande
hågkomster. En kvinna öfver trettio år — jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
