Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan vara något för dig, och det medvetandet
gör mig stolt. Det ger mig också en rättighet,
som jag ofördröjligen skall begagna mig af, den
att komma okallad.
Din kärlek har gifvit mig egna nycklar till
Ringborgen; det är inte längre bara ditt hem,
det är vårt, och vi skola åldras stilla där.
Hvad mer om lifvet innan dess en eller
annan gång för en kort tid skulle rycka oss
ifrån hvarandra. Nu kan jag bära det, ty jag
vet, att du vill vara trofast. Jag måste vara det;
min natur kan inte svika, och hur egendomligt
det må förefalla dig: än i denna stund känner
jag varmt för Sven Bryde; han, som kom mig
att mogna till kvinna och som samtidigt böjde
mig ned i en sorg, hvars skugga varit så lång,
att jag först nu hunnit utanför dess
mörkrand.
Jag är fri, och min hand skall, som du sade,
ligga utan oro i din. Kampen har varit lång,
och jag kallar ej dess afslutning en seger, bara
ett afgörande.
Mina ord falla så brådskande och hårda
ned på papperet. Jag känner det, men rår ej
för det. Jag ville, att de skulle glida emot dig
så stilla som en båt utan åror, men ser du; jag
vet ju, att jag måste ro kraftigt för att nå
hemmet snart, och jag vill hem.
Du har inte rätt, käraste min vän, att hålla
mig tillbaka af skrupler utan mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
