Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naden ofvanpå kvalmet i salongerna, fullprop-
pade af folk — det går så lätt att tänka där-
under, och kroppen kännes så uppfriskad. Jag
vill inte ha hela nöjet förstördt genom att ha
en enfaldig och lättskrämd piga i hälarna på
mig.”
"Det m åtte vara härligt att känna sig så
fri, oberoende och stark”, sade Maria med en
suck. ”Men är det då alls ingenting, som skräm-
mer dig?”
Annas uppåt, mot stjärnorna vända ansikte
blef allvarligt och tankfullt.
”Jo, fram tiden”, sade hon efter en stunds
tystnad.
”Fram tiden?” upprepade Maria och måste
nästan le åt den yngre flickans lillgamla ord.
”Ja. Ibland tycker jag nästan, att jag inte
kan lefva, så ensam som jag är och utan någon
som bryr sig om mig. Jag kan inte förstå, hur jag
skall kunna härda ut ett helt lif så. Jag kän-
ner det inte alltid så — om dagarna har jag-
så mycket som roar och sysselsätter mig, men
om kvällarna och i skymningen blir jag ibland
så förtviflad. Tänk, när jag blir stor och inte
kan leka längre — hur skall det då bli, så illa
som alla tycka om m ig.”
”Men du har ju din faster”, sade Maria
och slog deltagande sin arm om ”pojkflicbans”
skuldra. ■ ”Säkerligen älskar hon dig ömt, ehuru
hon synes sträng och har underliga idéer om
hur en flicka skall uppfostras.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
