Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Åh, liva’ du ä’ dum, B jörn”, sade Viking.
”Dä’ ä’ ingen gosse, utan en flicka, vet ja ’, för
dä’ har Mimmi sagt.”
Vid detta öfverraskande faktum hörde Björn
upp att skrika för att starrbliga på Anna, som
nu såg sig om efter lilla Elin.
”Jo du, hon ä’ allt en gosse, ändå”, sade
han hårdnackadt, ännu med sina förvånade blå
ögon bräddfulla af tårar.
”Nehej du, han ä’ en flicka”, svarade Vi-
king lika hårdnackadt.
Men nu fick Anna sikte på lilla Elin, som
höll misstänksamt tyst till i en vrå.
Medan Anna varit sysselsatt med sina eld-
ningsbestyr, hade den lilla trippat ut och in
och härunder plockat med sig alla knackvur-
starne, som legat på ett fat i skafferiet, och nu
hade hon radat upp de små korfvarne mot väg-
gen, utom två, dem hon satt i en gammal ci-
garrlåda och bräckt sönder under sina bemö-
danden att få dem att sitta riktigt elegant.
Hon var förfärligt nersmord och flottig, men
utom ordentligt glad och stolt, när Anna kom
fram till henne.
”Dä’ ä’ pjinsen å fjöken E bba”, sade hon
och pekade triumferande på de två i cigarrlå-
dan, ”å alla dom andra ä’ kungen å hoffolket
å kungen ä’ m ytte ond föj pjinsen haj tagit
hans vagn å åkej med fjöken Ebba, men alla
hofdamejena å djottningen bej så vackejt — så
vackejt, å då blij kungen god igen å säjej:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
