Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Mitt kära barn — jag tänker vi bli bättre
vänner dag från dag.”
”Så vänligt af dig att säga detta. Du ä r
en god gammal själ ock tycker synd om mig.
därföre att jag står så ensam. Men bry dig
inte om detta. Jag har m itt arbete, Gud vare
lof, och är lycklig på m itt vis.”
”Och kan godt undvara m orbror Axel?”
”Jag måste det. Lofva mig, att du inte
frågar efter mig vidare, och förvåna dig inte
öfver att jag håller m ig undan.”
”Men hvad gör du då, när du ”håller dig
undan”?
”Det är en stor hemlighet. Tro inte att
du lurar den ur m ig”, svarade hon och blin-
kade listigt med ögonen, i det hon lätt rappade
till Zaida, som lekfullt nafsade efter den nye
kamraten, hvilket denne icke riktigt tyckte om
utan skyggade undan.
Morbror Axel smålog, men var redan så
van vid hennes underliga sätt, att han icke
förvånade sig.
Ӏr det verkligen af vikt, Anna. Kan du
inte uppskjuta med hvad du har för händer så
länge?”
”Omöjligt! Ja, för mig är det af vikt —
tror jag .”
”Lå.t mig döma. Tala om alltsammans
för m ig.”
”Jag är förfärligt frestad — men är du
också att lita på? Kan du bevara en hemlighet?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
