Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Fidelio, ehuru det lilla sömnaktiga djuret
låg så snällt och stilla som ett dödt trådnystan
och fortfor att gräla och m uttra för sig själf,.
tills hon nästan blef h.es af kväfda tårar och
rörelse.
Men Gunlög hade öfvervunnit sin missräk-
ning, åtminstone till det yttre så pass, att hon
med lugn röst kunde yttra till de omkring-
stående:
”Den snälle morbror Axel! Han tycker, att
Anna förtjänar denna uppm untran på sitt an-
strängande arbete denna vinter. Tänk, att ha
hjärta att visa tillbaka så mycken godhet —
det vill en Anna till.”
”Du misstager dig, Gunlög”, sade morbror
Axel, som råkade höra hennes ord, och hans
ton lät rätt snäf. ”Det är ej af godhet jag
bedt Anna, utan af ren egoism. Jag hade hop-
pats så innerligt, att hon skulle göra mig den
glädjen att vilja vara min dotter och en syster
för min son. Jag skulle ej ha älskat dig öm-
mare, Anna, om du verkligen varit m itt barn,
och jag svarar för att min son ej kunde få
en värdigare syster, och det blir en bitter
missräkning för oss båda att nödgas afstå ifrån
dig.”
Här blef rörelsen Anna öfvermäktig och hon
rusade ut, ut ur huset och började våldsamt
springa upp och ned i trädgårdens aflägsnaste
gångar under de blommande äppelträden, hvar-
öfver den klarblå aftonhimlen hvälfde sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
