Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skuggan af själfvaste ankungen, förebar huf-
vudvärk och höll sig på sitt rum och tillät en-
dast a tt A nna fick sticka in hufvudet genom
dörren och tillnicka henne ett afbedjande far-
väl. Och m oster K arna var snäfvare än någon-
sin, ehuru hon ädelm odigt bjöd till att ej u t-
saga allt det ovänliga missnöje, som grodde
mom henne, ty hon ville ej uppsåtligt fördärfva
ett nöje för någon - ej ens för den af henne
så illa tålda Anna.
Men Gunlögs bleka, buttra ansikte och mo-
ster K arnas resignerade min var dock nog a tt
göra den m ot sig själf alltid stränga unga flic-
kan sam vetssjuk, och hon kände sig nästan som
en förbryterska, tills fru W edm ans vänlighet
och h järtlig a glädje öfver det nöje, som vän-
tade hennes unga väninna, jagade bort de dy-
stra tankarna.
Tack vare m orbror Axels frikostighet v ar
hon i stånd att vid afskedet lem na fru W ed-
man den största penningesum m a, hon ännu gif-
vit henne, sam t anvisning på en lärare, som,
m edan hon var borta, skulle undervisa barnen.
F ru W edm an vardt så rörd och tacksam,
att hon g rät och torkade tårarna med sin söm-
nad sam t började tala om Maria och skulle fått
ett anfall af djup, tröstlös sorg, hade icke lilla
Elins ljufva, klingande röst från rum m et bred-
vid i detsam m a låtit höra sig.
Den lilla flickan hade m ärkt, a tt ingenting
förmådde så skingra hennes moders stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
