Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gissel vid de små synderna, men de stora lemnade
hon i fred; det var henne så motbjudande att för-
djupa sig i intima, ruskiga förhållanden. Hon sade
själf, att hon var alldeles för fördomsfri att bry sig
om sina bekantas eller obekantas snedsprång, men
riktigare vär nog, att hennes ställning i lifvet hade
skonat henne från all beröring med det brottsliga
och simpla, så att hon väl trodde härpå, men begrep
det knappast och kunde därföre med en viss lättvin-
dighet affärda, hvad skandalhungern och medveten-
heten mera lidelsefullt togo sig an.
Det var väl möjligt, att öfversten hade ett för-
hållande till hushållerskan — det var ofint, det var
dumt, då vägen till presten var så gen; men detta
var nu deras ensak. Detta lappri låg sällan i hennes
tankar, när hon bedömde öfversten, och därföre hade
hon heller icke kommit att nämna därom till Isa.
Ock detta desto mindre som hon aldrig misstänkte
allvar bakom hans galanteri eller att den förstånds-
klara unga flickan, som med sådant lugn och en viss
kritisk reservation mottog de yngre männens hyll-
ning, kunde taga intryck däraf.
Sålunda kom det sig, att en känsla, som ingen
trodde på, fick gro och utveckla sig utan störande
missljud, med undantag af den lilla vidskepliga
aningsfullheten. Men den räsonerades bort omsider
såsom pgrundlös, och tänkande, att hon nog aldrig
skulle glömma dessa melankoliska höstdagar, som
bragt henne det första medvetandet om lycka, skref
Isa omsider det bref af en nästan andaktsfull hän-
gifvenhet, som med den första tråden band hennes
öde vid öfverste Oswald Örn von Below.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
