Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underligt öde har låtit er födas i min drottnings
skepnad, och ett ännu underligare öde förde er i
min väg.”
De hade nu hunnit ut till parkens gräns. De
stannade i skuggan af några björkar; framför dem
löpte landsvägen såsom ett bredt hvitt band i mån-
skenet, och på andra sidan därom stod skogen än i
dunkel, än i ljus.
”Ser ni skogen — skola vi gå ditin?”
”Jag vet inte, är det icke hemskt?”
”Nu blir fröken barnslig igen. Ack, därinne är
härligt. Och så växer där en underbar växt. Plockar
man den en månskensnatt som denna, sedan glöm-
mer man för hela lifvet alla sorger och kval, för att
endast minnas lycka och glädje.”
Jaså, han understod sig att gyckla med henne.
Hon rätade på sig med lugn värdighet och såg all-
varligt upp på honom.
”Nej, pastorn, någon sådan barnunge som pa-
storn tycks tro är jag ändå icke. Jag är förstås
mörkrädd och lättskrämd, men jag tror, det är mest
därför, att jag vet mera än jag förstår och kan för-
klara för mig. Lifvet är ju så underligt.”
”Ja, hvad vet nu fröken om lifvet?”
”En hel del mer än de flesta tro.”
”Genom böcker och teaterpjeser?”
”Nåja — men inte gamla romaner. Jag har läst
alla de unga — äfven de friaste. ”Hon begriper
dem i alla fall icke”, tror man därhemma, och så
har jag fått hållas. Så nu hör pastorn, att jag är
rätt försigkommen. Det är icke värdt att gyckla
med mig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
