Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I faror för sjukdom. Av Martin Westling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få ned febern voro fruktlösa. Och så beslutade vi
telegrafera till doktor Palmser och bedja honom komma.
Doktorn hade åtföljt Palmkvists pä deras resa till
Braz-zaville, och vi antogo, att han ej hunnit lämna staden och
sände därför telegrammet dit. Det var en
måndagsmorgon. Emellertid hade doktorn beslutat att tidigt
samma dag medfölja tåget tillbaka så långt, han kunde.
Då han kom till stationen, upplystes det, att tåget den
dagen var inställt, och han måste därför återvända till
missionsstationen. Frampå förmiddagen mottog han
telegrammet från Londe: »Försök att komma, Westling
svårt sjuk.» På onsdagen kom han. Vi kunde ej annat
än se en Guds skickelse däri, att tåget just den nämnda
dagen var inställt, ty i annat fall hade det dröjt länge,
innan doktorn kunnat komma.
Sex dygn hade jag nu legat, och febern höll sig uppe
i omkring 40° C. I sjukrummet var det 35—38° C dag
och natt. Det var således hett både i kroppen och utom.
För att svala av temperaturen omkring den sjuke gjorde
doktorn påsar av vaxduk och lade is i samt hängde upp
dem på ett snöre, bundet över sängen. Is i Kongo!? Ja,
i Matadi — hamnstaden — hade järnvägsbolaget en
frys-maskin för de vitas räkning, och därifrån fingo vi varje
dag köpa ett stycke is. Längre fram under
sjukdomstiden skulle isen komma att göra ännu större nytta än
att svalka luften omkring mig.
Dagarna gingo och febern höll sig. Det var en kamp
om livet både dag och natt. Jag låg ofta i dvala och
yrade allt emellanåt. En gång tyckte jag mig omgiven
av en oändlig mängd bilringar, som höllo på att
pumpas upp med den påföljd, att jag ingen luft fick.
Fotterna hade blivit så ömma, att de ej tålde trycket av nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
