- Project Runeberg -  I hamnar och storstäder /
212

(1926) [MARC] Author: Carl Renström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

DE SÄRSKILDA STATIONERNA

gudstjänsten i Stettin, och för en tid bortåt förblev samma kapell
vår gudstjänstlokal. Andra möten med föredrag eller sällskapliga
sammankomster höllos i ett skandinaviskt sjömanshem. Där
firades första året midt på sommaren en julfest. Ty i väntan på att
arbetet skulle upptagas i denna hamn hade man sändt dit gåvor
för en sådan. De lågo till reds och voro för sjömännen lika
välkomna i juli som i december. De visade sig åtminstone ha en
stark dragningskraft, ty 100 sjömän, bland dem 30 kaptener, hade
infunnit sig. Så fingo de höra allvarliga, innerliga ord om den
kärlek, som strömmar från det jordiska ocli från det himmelska
hemmet. Den kärleken vill värna och stärka. Dess band äro på
en gång fasta och mjuka. Frestelsen att sönderslita de band, som
binda vid Gud, vid hem och fosterland, är nog stark. Sirénsången
i världen vill locka bort från Gud till låga njutningar. Det enda,
som kan överrösta den och bevara själens frid, är kärleken från
Gud.

Så hade då arbetet begynt, och det gällde nu för
sjömansprästen att orientera sig på platsen ocli finna de lämpligaste
anordningarna för ett fruktbärande arbete. Av ditkommande fartyg
voro två tredjedelar segelskutor och återstoden ångbåtar. Dessa
lågo spridda på ett stort område i floden Oder och i den stora
Johannisdockan. Att besöka alla krävde lång tid. Till en början
var det ej lätt att hitta de i alla vrår och vikar inkrupna fartygen.
För dem bland sjömännen, som voro alldeles obekanta på
platsen, var det ej heller lätt att hitta vägen till kyrkan eller annan
möteslokal. Lyckligtvis höjde sig Jakobi-kyrkans torn över alla
andra kyrktorn i staden, och det blev sjömännens vägvisare.

Beträffande gudstjänsttiden fick man treva sig fram för atl
finna den lämpligaste. Helst hade man velat samlas på samma
tid, då alla kyrkklockor i hemlandet ringde menigheterna
samman till Guds hus. Men på förmiddagen fanns ingen lokal att
tillgå. Så försökte man förlägga gudstjänsten till kl. 12, men
snart måste kl. halv 4 väljas som den lämpligaste tiden. På
tisdags och fredagskvällar samlades sjömännen på det tyska
sjömanshemmet. Guds ord lästes och det samtalades över det lästa.
Det gick trögt i början, men så småningom löstes tungorna.
Sjömännen kommo från olika håll i vårt land och hade olika fostran,
och meningarna gingo ofta isär i religiösa ting. Men här befann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihams/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free