Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD
337
vårt folk en bjudande kärleksplikt och: Vårt folk kcin och bör
bära upp densamma och föra den fram till den rangplats, som
clen bör intaga, d. v. s. bereda den möjlighet att i allt rikare mått
tjäna våra bröder i fjärran länder. Ty störst är ju den enskilde
eller det verk, som mest kan i kärlek tjäna.
Sedan gammalt ha vi svenskar haft svårt att riktigt få igång ett
nytt verk, även då dess allmänna gagn och betydelse varit
uppenbara. Men när vi en gång övervunnit betänksamheten, så ha vi
stundom visat både kraft och uthållighet och kunnat utföra stora
ting. Beträffande sjömansvården har förstnämnda kynne trädt i
dagen; må nu även det andra mera hoppgivande draget i den svenska
folksjälen komma till synes i förhållande till den uppgiften! Nu
ha vi på fullt allvar satt vår hand till plogen, och då gäller det
att med mod och hopp och i uthålligt offersinne se framåt.
Men den rätta tillförsikten, när det gäller vår verksamhets
framtid, väckes dock ej genom tanken på våra egna yttre eller
inre kraftresurser. Fastmer må varje detta arbetes vän göra till
sina psalmistens ord: »Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud,
som fullbordar sitt verk för mig».1 Och i samma mån som det
blir visst för honom, att verket är Guds, kan han i tro säga: »Han
skall fullborda sitt verk för mig»."
1 Dav. Ps. 57: 3. Dav. Ps. 138: 8.
22 Carl Renström, I hamnar och storstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
