Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Änglarnas slott.
Uppe bland fästets skyar bor den sköna féen Morghiane; hon råder öfver alla vackra moln, som segla
fram på himmelen, hon leker med dem och staplar upp dem på hvarandra, så att de se ut som
väldiga fästningar eller som skimrande snöhöljda berg med djupa gråblå klyftor emellan. Eller också blåser
hon på dem och sprider ut dem öfver hela himlahvalfvet, så att de se ut som flockar af små ulliga lam
eller som svanar med långsträckta halsar. Eller stundom formar hon dem till stora hundar med öppna gap
eller till vidunderliga drakar, som slåss med hvarandra. Ty hon har så många lustiga infall, féen Morghiane.
Ingen vet hvad allt hon kan hitta på.
Hvarje afton, när solen går ned, ställer féen Morghiane till en storartad illumination. Hon skickar då
fram några af sina skyar — iblaud några helt små och genomskinliga, ibland dem, som äro större och tätare
— och dessa ordnar hon så omkring solens klara låga, att de därifrån få de allra grannaste färger. Som
guld och purpur, som rosor och ametyster lysa då féen Morghianes skyar. Och på en af dem sitter
féen Morghiane själf och ser på all glansen och ler af fröjd.
En eftermiddag, då féen Morghiane, klädd i en regnbågsfärgad mantel, hvilande på ett silverglänsande
moln, långsamt seglade fram genom luftrymden, hörde hon med ens ett susande af stora vingar och hon
såg tvenne änglar, kommande från den högsta himmelen, nalkas. Det var änglarna Ardaël och Ezaël, hvilka,
klädda i skinande hvita kläder, sväfvade ned till henne.
Ardaël talade till féen Morghiane och sade:
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
