- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / II. /
100

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oberon stod uppe i ett af tornen och såg sin drottning fara bort.

»Hon kommer väl tillbaka till kvällen», tänkte ban.

Men kvällen kom, och Titania kom icke.

Flere dagar förgingo. Och af älfdrottningen syntes icke en skymt,

Då begynte Oberon att blifva allvarsamt orolig. Han skickade ut sändebud åt alla håll för att
spörja efter om någon sett älfdrottningen och kunde gifva upplysninger om henne. 1 flere dagar
voro efterspaningarna fruktlösa. Men så hände det en morgon, att Vindlätt, en af de alfer, som
Oberon utsändt, slog sig ned att hvila på en sten å en solig sandstrand af Syriens kust och där
kom i samspråk med en liten hafsälfva, som låg och gungade ute på de blåa böljorna.

»Det är godt att hvila ibland», sade Oberons page. 1 tre dagar har jag nu flugit nästan
oafbrutet — ända från landet Gülistan.»

»Och i tre dagar har jag simmat nästan utan att hvila», sade Böljeklar, den lilla hafsälfvan.
»Jag bor långt härifrån, i ett nordligt haf, som kallas Östersjön. Men jag har alltid haft längtan
till södern, och så begaf jag mig häromdagen ut på äfventyr. Jag har simmat genom smala sund,
och öfver öppna stormiga haf har jag ilat fram med vindens snabbhet. Men här är det lugnt och
godt. Det är ljufligt att hvila på vågen i det klara solskenet!»

»Länge får jag icke dröja här», sade Oberons page, där han satt på sin sten och med sin skor
spets ritade fåror i den tina sanden »Jag har befallning af min konung att icke gifva mig någon
ro förrän jag uppdagat hvar hans drottning befinner sig. Titania har rest bort, ingen vet hvart;
Långt bort i världen har hon farit med sitt hvita dufspann.»

»Nej, hvad säger du?» sade den lilla älfvan. »Är älfdrottningen försvunnen? Jag kommer
nu ihåg, när du talar om ett dufspann, att samma dag, som jag for hemifrån, såg jag högt uppe

] oo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:43:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/2/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free