Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Missionerna i nordvästra Afrika - IV. Pepparkusten med negerfristaten Liberia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONERNA I NORDVÄSTRA AFRIKA. 125.
den amerikanske presidenten Monroe kallades Monrovia, fick
sedan vara i fred.
Nybygget utvidgades efter hand. Ett nytt
kolonisationssällskap bildades 1831! Amerika, och sedan öfverfördes till Afrika
endast sådana negrer, som förbundit sig till afhållsamhet från
starka drycker. Kolonisationssällskapet inköpte en ny landsträcka
vid Cap Palmas och gaf henne namnet Mary land samt befolkade
henne så småningom. Denna landsträcka förenades sedan med
monrovianybygget, och äfven åt andra håll utvidgades tid efter
annan koloniens område. Den 8 juli 1847 förklarade sig denna
koloni, som kallades Liberia, för en själfständig republik och
blef såsom sådan erkänd af de öfriga makterna.
Enligt fristatens författning kan ingen hvit man eller kvinna
där vinna medborgarrätt. De svarte hafva velat i allo sköta sig
själfva. Hitintills skall dock detta ingalunda hafva lyckats så
synnerligen väl. I missionsarbetet behöfva negrerna ännu i
allmänhet ledning af någon hvit man. En sådan ledning har i
liberiamissionerna ofta saknats, och följden har blifvit, att såväl
missionsarbetet som civilisationen inom fristatens område lämnat
mycket öfrigt att önska.
Från början verkade baptister från Förenta staterna bland
nybyggarne för att hos dem uppehålla och väcka andligt lif samt
befordra ungdomens undervisning. Deras predikanter hade äfven
tid efter annan försökt bedrifva egentlig hednamission bland de
närboende negerfolken, såsom veifolket, golafolket, kveia- och
dei-folken samt bassa- och krufolken.
Amerikanska ?netodist-episkopalkyrkans missionssällskap
försökte redan 1828 verka i Liberia, men de ditsända missionärerna
bortrycktes hastigt af klimatfebern. Ar 1832 beslöt sällskapet
göra ett nytt försök, och missionär Cox, som utsändes 1833, sade
vid afresan till en vän: »Om jag dör i Afrika, så måste du komma
efter och sätta en grafskrift på min graf». Hans vän lofvade
detta, men frågade, hvilken grafskrift Cox önskade få. »Förr
må tusen missionärer dö, än Afrika öfv er gifves — vare detta
min grafskrift», sade den behjärtade missionären. Den 11 mars
samma år landsteg han vid Liberia, och redan i juli fick hans
liflösa kropp där nedbäddas i grafven. Aten det missionssällskap,
som hade utsändt honom, tvekade icke att sända flere, ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
