Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - IV. Kaffermissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
SJETTE KAPITLET.
kringliggande kaffergårdarne för att verka som evangelist bland
sina landsmän.
Församlingen vid Oskarsberg utgöres af 43 medlemmar.
o
Ahörarnes antal är ganska stort. 25 deltaga i dopundervisningen,
och 35 barn gå i skolan. På stationen bo omkring 100
hedningar. Missionär Witt är fortfarande ledare för arbetet vid
Oskarsberg, och han synes där verka med stor välsignelse. I ett
af sina bref omtalar han från sina vandringar bland suluerna några
drag, som vi här vilja meddela. Han berättar följande: »En
gång kom jag vid solnedgången till en stor gård, där jag gick
in och begärde natthärberge. En hydda uppläts åt mig, där jag
införde min sadel, som jag vid sådana tillfällen begagnar som
hufvudgärd. Sängen är alltid af den enklaste beskaffenhet, d. v. s.
en gräsmatta, utbredd på golfvet, på hvilken man lägger sig
påklädd. Det är hårdt nog, innan man vänjer sig därvid; men
mången natt har jag på detta sätt sofvit så godt som i min egen
bädd. Sedan jag nu fört in min sadel och knäbundit min häst,
gick jag in i en annan hydda, där folket var församladt, och
började samtala med dem. Snart voro vi inne på kapitlet om döden
och domen, och fastän de i början hade svårt att hålla sig
allvarsamma, då jag nämnde, att de skulle återse sina döda
anförvandter, ja de gamle sulukungarne, som de hört omtalas i
sägner, så märktes dock snart, att ordet gjorde intryck och löjet
försvann och ersattes af djupt allvar. Vi fortsatte samtalet till
långt in på natten, då vi allesamman knäföllo och bådo Herren
om nåd att få lära känna honom och den han sändt. Jag sade
dem nu god natt och gick in i min hydda för att lägga mig
till ro. Dock knappt hade jag varit där ett par minuter, då en
svart gestalt kom inkrypande genom dörröppningen, efter honom
ännu en, så en, så en, tills hyddan var full. Förvånad frågade
jag: ’Hvad viljen I nu mina vänner?’ ’Vi vilja, att du skall bedja
med oss ännu en gång.’ Jag gjorde så med hela hjärtat,
hvarefter vi fortsatte samtalet ännu en stund och gingo sedan till
hvila, dock först sedan gårdens ägare tvänne gånger tagit löfte af
mig att ej lämna dem på morgonen utan att först hålla bön. På
morgonen samlades hela gården, och jag hade en uppmärksamt
lyssnande församling, till hvilken jag riktade lefvande Guds ord,
och med hvilken jag bad om ljus och kraft af höjden. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
