Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Arabien, Syrien och Mindre Asien - I. Arabien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARABIEN.
431
Den blandning af hedendom, judendom och kristendom,
hvilken sålunda uppstod, framställdes af Muhammed såsom en ny
religion. Denne man, född i Mecka 571, uppträdde nämligen år
610 såsom religionsstiftare, men först efter sin flykt till Medina
den 15 juli 622 fick han framgång. Från nyssnämnda dag
begynna därför muhammedanerna sin tidräkning.
Före sin död 632 hade Muhammed underlagt sig hela
Arabien och förskaffat den sedan efter honom uppkallade religionen
envälde därstädes. Hastigt utbreddes den genom svärdet ännu
vidare och har ända till våra dagar fortfarit att ständigt göra nya
eröfringar. Muhammedanismen eller islam är nu spridd öfver stora
delar af Asien och Afrika och har äfven fatt fotfäste i sydöstra
Europa.
Af judendomen har islam lånat sin förnämsta lärosats: Gud
är en. Äfven hafva muhammedanerna omskärelsen gemensam
med judarne. Kristendomens påverkan spåras i erkännandet af
Kristus såsom en stor profet samt i åtskilliga sederegler, framför
allt sådana, som framhålla vikten af almosegifvande. Muhammed
har dock i denna religion en plats vida uppöfver Kristus och
hvarje annat Guds sändebud. Öfver hela detta religionssystem
hvilar hedendomens ande. Gud fattas såsom så upphöjd öfver
världen, att man med honom icke kan träda i någon innerlig
personlig gemenskap. Han blir således nästan uteslutande ett
dödt och kallt begrepp — ett tanketing — icke en lefvande och
hos oss närvarande kärleksrik Gud. Syndmedvetande och idéen
om försoning saknas. Religionsöfningen — tvagningarna,
bed-jandet, allmosegifvandet, vallfärderna och fästorna m. m. — är ett
utvärtes iakttagande af godtyckliga föreskrifter, ett dödt lagverk,
som icke förutsätter någon sinnets förändring, något viljans
helgande. Mest förtjänstfullt är det att med svärdet utbreda islam.
Gud är för araben detsamma som ett hårdt, oblidkeligt öde,
hvars godtyckliga ledning han underkastar sig. Själf är araben
grym och känslolös, och sådan tänker han sig den gud han
dyrkar. Och såsom hans gudsdyrkan är ytlig, väntar han sig
efter detta lifvet en salighet, bestående endast i yttre sinnliga
njutningar.
Onekligen tillmötesgår denna religion den fördärfvade
människonaturens önskningar, bl. a. äfven därigenom, att det åt man-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
