Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reformationstiden
- Olavus Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olavus Petri och rätten.
Samma tanke, som ligger till grund för hans uppfattning av
äktenskapets uppgift, tillämpar han ock på rättens och
politikens område. Såsom Stockholms stads sekreterare var han
bisittare i stadens rätt och förde i denna egenskap protokollen över
magistratens sammanträden, den s. k. Tänkeboken, vilken ännu finnes
i behåll. Dessutom skrev han en nyss utgiven kommentar till
Stadslagen samt framför allt de märkliga Domarregler, vilka ännu
pläga avtryckas i spetsen för Sveriges rikes lag. Den uppfattning,
som genomgår dessa manligt kraftiga, ädla satser, var då fullkomligt
ny inom rättsuppfattningen. För medeltiden hade straffet
företrädesvis haft betydelse av vedergällning. Här däremot uttalas för första
gången, »att allt straff bör vara till förbättring, och straffet bör vara
sådant, om möjligt är, att det icke förhindrar honom, som straffad
varder, till att bättra sig», d. v. s. straffet bör snarast vara en
uppfostran, som hos brottslingen borttager den brottsliga tendensen
och stärker hans vilja till det goda.
Olavus Petri och staten.
Sin politiska uppfattning framlade han först i den märkliga
predikan, som han höll vid Gustav Vasas kröning 1528. Den sats,
som han där företrädesvis inskärper, är, att konungen är Guds
ställföreträdare på jorden. Därav följer visserligen å ena sidan, att
han ägde rätt att fordra lydnad, och denna under unionstiden
bortglömda dygd inskärpes av Olavus Petri med en nästan ytterlig
stränghet. Men å den andra sidan var konungen såsom Guds
ställföreträdare i främsta rummet skyldig att utföra Guds vilja, och
inför denna fordran tedde sig den världsliga politiken endast såsom
en underordnad uppgift. »Vad vore det för en kristen konung —
utropar Olavus Petri — som lade sig all vinn om, att i hans rike
väl tillgå skulle i det lekamliga regementet och såge dock likväl
igenom fingrarne därmed, att hans undersåtar foro illa till deras
själar.» Genom dessa och liknande yttranden tenderade Olavus Petri
onekligen till puritanernas strängt religiösa stat, men meningen var
icke att tillvälla den reformatoriska rörelsens män något inflytande
på statens angelägenheter. Liksom Olavus Petri i äktenskapet
företrädesvis såg en uppfostringsanstalt för det kommande släkte,
som en gång skulle taga jorden i besittning med den rätt, som låg
i en helig vilja, så betraktade han ock staten såsom en dylik
religiös och moralisk uppfostringsanstalt. Dess uppgift var i främsta
rummet att bryta människans onda vilja, att tillse, att brottslingen
rättades, att hålla skolor vid makt, och — framför allt — att sörja
för, att Guds ord rent och klart predikades, med ett ord: vaka
över undersåtarnes moraliska och religiösa uppfostran.
Denna pedagogiska synpunkt är den förhärskande icke blott i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0068.html
