Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Ortodoxismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hand-
boken.
Psalm-
boken.
Kyrko-
lagen.
fullföljde Karl XI:s tid blott de tendenser, som kunna sparas
tillbaka ända till Laurentius Petris dagar, och konungen — i allt
en verkställighetens man — bragte de arbeten till avslutning, på
vilka den ena kommissionen efter den andra fruktlöst arbetat
under närmare ett århundrade.
Jag har redan nämnt kyrkolagen av 1686, som ersatte 1572 års
kyrkoordning. Den slutliga redaktionen av detta arbete torde kunna
anses såsom Lindschölds verk.1
Då Karl XI tillträdde regeringen begagnades ännu 1614 års hand-
bok. Då denna först utfärdades, åtföljdes den icke av någon befall-
ning om dess bruk; snarare kan sägas, att Gustav Adolf blott gav
sitt tillstånd till dess begagnande. Men den nya handboken av
1693, som för övrigt jämförelsevis föga avviker från den gamla, ut-
färdades av konungen »till orubbad regel och rättesnöre», varifrån
ingen skulle understå sig att avvika.
Redan 1645 hade man erhållit ett för rikets alla kyrkor gemensamt
böneformulär, och femtio år därefter fingo vi vår första strängt offi-
ciella psalmbok. Ännu i kyrkolagen av 1686 hette det härom: »De
psalmer, som härtill varit brukade och uti Uppsala-psalmboken äro
införda, skola ock härefter vid gudstjänstens förrättande sjungas; där
ock några andra, av gudelige och lärde män författade, befinnas vid
överseendet komma överens med Guds ord och trons renhet samt
tjäna till andakt och uppbyggelse, må de jämväl tryckas och vid
gudstjänsten brukas». Men en dylik valfrihet var i själva verket
alldeles stridande mot karaktären i det symbolismens tidevarv, som
nu nått sin kulmen, och friheten blev även av kort varaktighet.
Tanken på en ny psalmbok utgick från Svedberg. Han och hans
i dåvarande vän Urban Hiärne började nämligen på egen hand en revi-
sion av den gamla Uppsalapsalmboken, uteslöto föråldrade psalmer,
rättade rim och meterfel i andra, diktade och översatte själva nya
samt lånade och omarbetade andra, som funnos i nyare samlingar
av svensk religiös poesi. Därvid hjälptes de av den sedermera så
bekante Jakob Boethius, då ännu lektor i Västerås. På Svedbergs
initiativ nedsatte konungen 1691 en kommission, bestående av biskop
Erik Benzelius d. ä., Svedberg och professorn i Uppsala Israel Kol-
modin, med uppdrag att inkomma med ett förslag till ny psalmbok;
»dock — yttras det i konungabrevet härom — måste vid de bekanta
psalmerna, vilka tillförene finnas i de auktoriserade psalmböckerna
och församlingen kan merendels utan bok sjunga, ingen märklig
ändring ske utan den där högnödig skattas.»
1 Av äldre förslag äro Laurelius’ och Emporagrius’ — båda från 1655 — de vikti-
gaste. I bägge hävdas ännu kyrkans frihet gent emot den världsliga makten.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
