Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Svedberg och pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den överståndna faran ett djävulens försåt. »Kanske» — yttrade
han sedermera — »han, som är en slug ande, hade kunnat märka
något på mig, att jag torde i längden göra honom och hans rike
något avbräck.» Då han var nyss fyllda tretton år, hade han i dröm-
men en uppenbarelse — konkret och livlig — både av de fördöm-
das kval och av himmelrikets sällhet, och man märker, att Svedberg
lätt kunnat utvecklas till en religiös fantast, så vida ej andra in-
flytelser nu kommit till och verkat i en motsatt riktning. Men vid
tretton år skickades han till Uppsala; därifrån for han till Lunds
universitet och så åter tillbaka till Uppsala. De impulser, han mot-
tog vid de lärda högskolorna, vöro rakt motsatta dem, som förut
påverkat honom —- klassiska studier, benhård logik och nykter, pro-
testantisk skolastik. Han kan icke hava undgått att röna intryck
såväl av dessa studier som av den nya omgivning, i vilken han kom,
men den religiöst anlagda fantasimänniskan satt för djupt i hans
väsen, för att han skulle bliva fullkomligt omvänd. Någon lärd teo-
log blev han aldrig, hans inbillningskraft stöttes snarare tillbaka av
den protestantiska skolastiken, och under hela sitt liv visade han
en påfallande likgiltighet för de renlärighetstvister, som så intresse-
rade hans samtida. Ej heller synerna och uppenbarelserna från det
fördolda upphörde, även om deras intensitet dämpats av de klassiska
och teologiska studierna samt av det praktiskt verksamma liv, han —
olikhet med sonen — förde. Denna predisposition gjorde honom
emellertid alltid mycket benägen att sätta tro till alla de under,
som av den folkliga godtrogenheten berättades.
Den ovilja, han på grund av sin naturell hyste mot dogmatiska
tvister, utvecklades än ytterligare genom en resa han gjorde. Sedan
han 1683 blivit prästvigd och ingått ett förmöget gifte samt blivit
regementspredikant, företog han nämligen en längre resa till utlan-
det — icke till de lutherska universiteten i Tyskland, av vilka han
blott på genomresa besökte några, utan egentligen till England,
Frankrike och Holland. Den lutherska exklusivitet, han möjligen
ännu hade vid utresan, försvann nu nästan alldeles, och särskilt
nödgades han att med tanken på den katolska kärleksverksamheten
’ Frankrike erkänna: »De uti sin villfarande tro efterkomma enfalde-
hga Kristi befallning. Vi uti vår stortro, som hos oss härskande
är, öva inga barmhärtighetsverk». Och klarare och klarare rann
det upp för honom, att religionen dock väsentligen var liv och icke
lära. Denna resa, som varade i två år, hade således ett stort in-
flytande på Svedbergs utveckling. De religiösa tendenserna hos!
honom togo nu en avgjort praktisk riktning, och både härigenom
samt genom sin breda, toleranta uppfattning utvecklades han
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
