Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Nyare språk och klassisk filologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JL£.
såsom ortografisk norm uppsatte uttalet, och i det hela följdes hans
principer av Örnhielm samt även av Peringskiöld och Hadorph.
Till denna riktning hörde ock Lejonkulans dramatiker, över vilken
»hop ynglingar» antikvitetskollegiet 1692 klagade, att de »hava sig
företagit att annorlunda stava vårt svenska språk, än det i vår gamla
bibel och alla sedermera svenska böcker är skett, varigenom icke
allenast prästerskapet, utan många andra sig högeligen förarga, så-
som äkk för och eller ock, Ståkkhålm, härrä, de för dhe eller the,
fadär, modär för fadher, modher och många oräkneliga ord, värre
stavade än en klok människa bör göra.»
Den andra ståndpunkten, enligt vilken man borde ansluta sig till
den stavning, som fanns i Gustav Adolfs bibel och kansliskrivelser
från samma tid, representerades av kanslikollegiet och av Lagerlöf,
vilken i allmänhet intog en annan ståndpunkt än Stiernhielms lär-
jungar. Men ivrigare än av Lagerlöf förfäktades det gamlas rätt av
Urban Hiärne, som slutligen på grund av sitt hat mot dessa orto-
grafiska »novatores» leddes in i en häftig polemik med Jesper Sved-
berg, en av den »nagelnya, tokota skrivartens» anhängare.
Svedberg hade ivrigt sökt verka för, att hans stavningsprinciper
skulle iakttagas vid de nya kyrkoböckernas tryckning, samt även
lyckats, vad handboken av år 1693 beträffar. Också i den första
psalmboken, den s. k. Svedbergska, hade denna stavning iakttagits,
men som bekant framkallade denna ett häftigt motstånd, och en
bland anmärkningarna gällde just den revolutionära stavningen. Den
nya, officiella psalmboken gick därför i strängt konservativ riktning,
likaså 1703 års bibel, vid vilka arbeten man såsom rättesnöre följde
några av Hiärne uppsatta Regler angående Orthographien och bok-
stafveringen. Svedberg var emellertid ej den, som gav sin sak för-
lorad, utan författade en skrift, Oförgripelige tanckar om thet swen-
ska språkets förbättrande uti skrifwande och talande, skriven 1695 ’
ett arbete, som kort därefter omarbetades och utvidgades. Denna
omarbetning, som var färdig 1701 och bar det underligt klingande
namnet Schibboleth,1 fick likväl länge förbliva otryckt, ty det kon-
servativa kanslikollegiet drog sig för att meddela privilegium på dess
tryckning, som därför fördröjdes ända till 1716. Arbetet, som är
en blandning av rättskrivningslära, grammatik och ordbok, fram-
kallade Hiärnes häftiga förbittring. Han ansåg, att kanslikollegium
svikit sina gamla principer genom att låta ett dylikt arbete skåda
ljuset, och han beslöt därför att själv skipa rättvisa. Detta skedde
1 Namnet är hämtat från Domareboken : »Då de Gileaditer bådo ephraemiten att
säga Sçhibboleth, så sade han Sibbolet, och kunde icke rätt säga det ut. Så togo de
honom fatt och dråpo honom vid färjostaden åt Jordan».
i»
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
