Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Den metriska reformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomförande fordrades ett exempel från annat och mera auktori-
tativt håll.
Detta uppslag kom från den antikiserande riktning, som Stiern-
hielm tillhörde. Uppgiften för denna var ju att skapa en modern
poesi i noga anslutning till den antika. I följd därav borde också
den moderna versen bliva densamma som den antika. Denna åter
a ar byggd på stavelsernas kvantitet. Men här mötte man genast
den svårigheten, att kvantiteten icke uppfattas i de moderna språken
’“ned samma klarhet som i grekiska och latin. Detta hindrade
emellertid ej, att man gjorde åtskilliga experiment i denna riktning.
1 örst försökte man i Italien att tillämpa de antika kvantitetslagarna,
men då man efter några försök fann, att dessa ej lämpade sig för
italienskan, sökte man att bygga versen på den italienska kvantiteten.
Aven dessa försök misslyckades. Nästa steg var, att man förkastade
den kvantiterande versen och sökte att med den italienska versens
Vinliga hjälpmedel närma sig de latinska versformerna. Detta lycka-
des visserligen bättre, men ej heller denna metriska reform kunde rätt
tränga igenom. För sitt stora epos använde väl Trissino en tio-
stavig orimmad vers, som genom sin rimlöshet var avsedd att närma
s’g den antika versen, men redan Tasso återgick till den italienska
hjältediktens vanliga versmått: ottava rima. I Frankrike upprepades
dessa experiment av några av Plejadens författare, särskilt av Båif,
men kunde lika litet tränga igenom. Den motsvarande engelska
skolan, Spensers och Sidneys krets, var också mycket intresserad av
denna fråga, men kunde aldrig komma till någon klarhet om själva
principerna. Flera dikter på hexameter skrevos väl, men versen är
här mycket klen, och för sitt stora allegoriska epos Fairy Queen be-
gagnade Spenser en versform, som utgör en modifikation av ottavan.
I Tyskland hade man redan på 1500-talet gjort åtskilliga försök att
skriva dylika antika verser, men något betydande arbete på klassisk
meter skrevs icke, och såsom vi sett uppträdde Opitz emot hela rikt-
ningen: en tysk vers skulle vara byggd på accenten, ej på kvanti-
teten, och den »heroiska» versformen var för honom icke hexametern
utan alexandrinen. Ville man således i Sverige skriva en antikiserande
vers, hade man knappast några utländska förebilder. De förut om-
talade experimenten voro troligtvis okända, och i Tyskland, varifrån
vi fortfarande fingo de flesta impulserna, gick strömningen snarare i
en motsatt riktning.
Redan före Stiernhielm hade åtskilliga försök gjorts att skriva en
antik vers. De hava kanske blott kuriositetens intresse, men två
av dem — ty flera finnas — vittna måhända därutöver om de
spekulationer, med vilka man sysselsatte sig i vissa kretsar. Av
309
Den anti-
kiserande
versen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
