Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Skogekär Bärgbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den ordning, i vilken dikterna författats, vet man intet, men
att döma av den poetiska formen och även av inledningsdikten
synas Visorna vara äldst, därefter Swenska språketz klagemål och
yngst Wenerid, där skalden onekligen står på höjden av skapar-
kraft. Därmed vill jag ej hava förnekat, att några av visorna kunna
vara samtida med, kanske t. o. m. något senare än sonetterna i
Wenerid, men de flesta förefalla att vara äldre.
Samtiden såg i författaren i främsta rummet en lärd man, och i
viss mån med rätta. Hans dikter äro nämligen frukten icke blott
av en stor poetisk begåvning, utan även av en omfattande lärdom
och av den fosterländska hänförelse,, som är kännetecknande för
stormaktstiden. I Swenska språketz klagemål visar han sig be-
härska sin tids antikvariska och klassiska vetande, och i sonett-
cykeln Wenerid röjer han stor förtrogenhet icke blott med Tysk-
lands utan även med Italiens och Frankrikes vitterhet. En dylik
bildning var då något nytt inom den svenska dikten. Reformations-
tidens skalder hade varit studenter, präster, soldater, men de lärde
hade icke ägnat sin uppmärksamhet åt den världsliga dikten; i
denna hade de endast sett ett tidsfördriv, som knappt var fullt
passande för den klassiskt bildade mannen, vilkens språk borde
vara latinet eller grekiskan. I sitt litterära program uppställde
däremot Skogekär Bärgbo svensk diktkonst såsom en uppgift, vilken
i högsta mening var värdig fosterlandsvännen cch den lärde.
Swenska Världen hade darrat för »göternas» svärd, men deras språk var
klagemål K¡0mt och föraktat. Svenska arbeten få ligga otryckta, därför att
ingen vårdar sig om en bok, när den är skriven på svenska, och
dock är detta språk uråldrigare, rikare och skönare än andra. Här
borde de lärde gripa in. De borde försvara det svenska språket
mot grannarnas speglosor, de borde giva universitetets ungdom
svenska böcker i stället för de latinska, ur vilka studenterna nu
hämtade sitt vetande, och de borde giva oss en svensk litteratur.
Ämnen finnas ju nog. Vi äga en hjältesaga, både från forntid och
nutid, som är stoltare än andra folks, skönheten och kärleken
kunna ju även här besjungas, våra »lustiga» sjöar, gröna lundar och
vackra öar förtjäna ock att skildras. De svenske lärde måste där-
för vakna upp ur sin dvala och visa världen, att göterna icke blott
kunna föra krig och örlig. Ej må de skylla sig undan med svårig-
heten, ty
Så är allt, när det börjas.
Allt ovant synes hårt.
När flera skriva spörjas,
Ar lätt det förr var svårt.
31«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
